skall ingen kunna säga, att jag med berådt mod har lyfiat min arm emot en qvinne. Jag förlåter er på förband allt hvad ni kar göra mig illan, svarade den modiga amazonen. — Nål! tvekar ni ändå? — Det här skall väl väcka opp er, kruka! Och dermed gaf hon honom ett smärtsamt slag i hufvudet. Krukal ropade Knebone. Ingen, hvarken man eller qvinna, skall någonsin ha skäl att kalla mig så. Om ni glömmer ert kön, vildkatt, så är jag nödsakad att glömma mitt. Och nu rusade han på henne med fullt allvar. Det var märkvärdigt att se, huru denna ovanliga qvinna, som, efter hvad redan sagdt är, var icke mindre utmärkt genom silt fina ansigte och sin regelmässiga skönhet, än genom sin utomordentliga vighet och styrka, stridde vid detta tillfälle med en skicklighet, som ingen slagskämpe kunnat öfverträffa; huru behändigt hon parerade hvarje slag som hennes motståndare ämnade henne, under det hans bufvud och ansigte buro flera blodiga märken af den framgång, hvarmed hon sjelf utdelade sina slag; huru hon drog honom än hit än dit, ömsom lockande honom efter sig, ömsora drifvande honom tillbaka; huru hon harcelerade och uttröttade honom på alla möjliga sätt, ådagaläggande sålunda, att hon kunde, när hon ville, göra slut på striden, och dröjde att gifva sista slaget endast för att göra straffet för honom så mycket mer pinsamt. Jack hade under tiden med Blueskins tillhjelp rest opp bordet igen, och satt fram skrifmaterialier, som han funnit på en hylla; hvarefter han löste armarna på Shotbolt, men utan att taga kaflen ur hans mun, och befalide honom sätta sig ned att skrifva. Nu skall ni sätta på papperet hvad jag dikterar, sade han åt fångvaktaren, i det han gaf honom en penna och höll en pistol vid hans öra. Shotbolt nickade till tecken att han samtyckte, hvarvid dock:ett sällsamt strupljud lät j öra sig. n öra sig. (Forts. följer.)