Aftonbladet – 6 oktober 1847, sida 1

Nåväl, om den är dets, svarade Jack, hvad har ni med det att göra? Åbh, ingenting just stammade Kneebone, hvars försigtighet tog öfverband öfver hans känsla af deltagande. — Jag är glad a!t höra det bara, ingenting vidare, tillade ban, i det han tog opp sin snusdosa, som var hans ofelbara tillflykt vid alla sådana betänkliga tillfellen. Det går inte an att narra den der poliskarlen,, mumlade tan för sig sjelf. ! Kors i alla dar! sådan vicker dosal utropade Edgeworth Bess. vär det guld? Rent guld! svarade Kneebone. Jag fick den till present af den goda, älskade fru Wood, hvars förlust jag evigt skall beklaga., Var så god och Iåt mig !å n pris! sade Edgeworth Bess, med sin mest intagande min. Jag tycker så grufligt mycket om snus.s Den förälskade klädeshand!aren lemnade herne med mycken artighet dosan, men i samma ögonblick ryckte Bluceskin den if:ån henne och tog sig en så stor pris, som möjligen kunde rymmas mellan tummen och fingrarne, hvarefter han helt kallt stoppade dosan i sin ficka. Detta tilltag undgick ej Sheppards uppmärksamhet. Lemna dosan tillbaka!, ropade han genast med befallande röst. För tusan, kapten!, utbrast Blucskin; om ni sjelf har öfvergifvit handtverket, behöfver ni räl inte derföre hindra annat folk att förtjena.n Ehuru knotande och med tydlig ovilja, åtydde han dock befallningen utan dröjsmål. Jag skulle gerna vilja smaka på den der olommonpastejen,, sade fru Maggot; men j:g er ingen sked.n Jag skall ringa efter skedar,, svarade Kneebone och steg opp ifrån bordet; ;menjsg frukar alt mitt folk redan har gått till sängs. Imedlertid började Blueskin, som hade flera sånger tömt och åter fyllt sitt glas, uppstämma