Aftonbladet – 6 oktober 1847, sida 1

Nå, nå, kapten: ta er inte så fasligt uta Idetlba sade Blueskin, i det han steg opp occl närmade sig till honom. Om rågon förtjena I förebråelser, så är det jag. Och jag är färdi latt påtaga mig hela bördan.n Kan ni göra mig ärlig? Kan ni göra, at jag inte är en lifdömd förbrytare? Kan n göra, att jag inte är Jack Sheppard? Nej, det kan jag inten, svarade Blueskin och om jag kunde, skulle jag inte vilja det. Nå, så må Gud förbanna er! ropade Jack utom sig af raseri; må pi vara förbannad förbannad i evighet! pDet var rätt, kapten! svär dugtigt! återtog Blveskin med fullkomlig köld. Det skall lätt: ert sinne.n — Gör ni narr af mig? ropade Jack och lyf:e en pistol emot honom. Nej, visst intern, svarade Blueskin. Men tag gerna mitt lif, om ni så vill. Jag skall mec nöje mottaga döden sf er hand. Låt oss nu höra, om någon af de här qvinfolkens, som prata om sin kärlek till er, äro färdiga att göra det samma.n ;Det der är galenskap, ropade Jack, som ändtligen lyckades, ehuru icke utan stor ansträngning, att kufva sin häftighet. Den största af alla galenskaper,, svarade Blueskin, i det han gick tillbaka till bordet och tog sig ett glas. För att nu få slut på allt det här, så skall jag dricka en skål för inbrottstjufven Jack Sheppard! Lycka för honom ialla hans företag! Ar det någon, som vågar neka att dricka skålen ? Det vågar jag ropade Sheppard och slog glaset ur band :på honom. Sätt er nu igen, gamla tokerl Hör på; Jack! sade Kneebone, som hade med synnerligt deltagande afhört föregående samtal; vär denna ånger öfver ert förflutna lif verkligen uppriktig?