Aftonbladet – 6 oktober 1847, sida 1

hade börjat uppstiga i milt bjerta. Den aftonen öfverlemnade jag mig åt Jonathan Wilds ledning, — och blef hvad jag nu är. Men den aftonen, min engel, såg ni också mig för första gången! inföll Edgeworth Bess, och ville taga hans hand, som han dock med köld drog tillbaka. Mig ocksål tillade fru Maggot med en öm blick. Gifve Gud, att jag aldrig hade sett någondera af erly ropade Jack, i det han reste sig opp och mätte rummet med bastiga steg. Jag är ändå öfvertygad, att Winifred aldrig kunde ha älskat er så mycket som jag gör, utbrast fru Maggot. Nil ropade Jack med föraktlig ton. Vill pi jemföra er kärlek — en kärlek som hela verlden kan köpa — med hennes? Ingen — ingen har någonsin älskat mig. Ingen utom jag, mitt bjertan, inföll Edgeworth Bess. ,Jag har alltid varit er trogen., Tig!, svarade Jack med ökad bitterket. Jag låter inte bedraga mig längre. Hvad fan! blåser det nu för vind, kapten? frågade Blueskin, förvånad. Jag skall säga er det,, svarade Jack med tvunget lugn. Under de sista korta minuterna har hela min brottsliga lefnad framställt sig i tydliga bilder för mitt minne. För nio år sedan var jag ännu oskyldig — och lycklig. För nio år sedan var jag en ärlig arbetare i detta samma hus; jag hade en öm och god husbonde — som jag sedan bar bestulit — två gånger bestulit — just på er inrådan, fördömda bof! jag hade en matmör, — som ni har mördat; jag. hade en kamrat, hvars vänskap jag för alltid har förverkat; jag hade en mor, hvars hjerta jag nära krossat. Just i det här rummet börjades mitt elände; bär i samma rum borde det slutas.