Aftonbladet – 5 oktober 1847, sida 3

den enskilda skrift, hvilken lägrad qvinna måste undergå för sitt kyskhetsbrott, enligt stadgadt förbud, ej får af presterskapet, i likhet med den offentliga, å predikstolen kungöras församlingen, så har det väckt mången närvarandes stora förundran, missnöje och förargelse, att pastor i Glanshammar söndagen den 49 dennes lät från kyrkans predikstol meddela församlingen den underrättelse, att en qvinna, som i berörde afseende försyndat sig emot det 6:te budet, före gudstjenstens början blifvit i sakristian skriftad och kyrktagen, hvarjemte varning, med anledning deraf, framställdes till de församlade. Vi hafva dock hört, att detta oförsvarliga oskick ej först under nuvarande pastors tjenstetid börjat inrita sig i nämnde församling, utan att det utgör en qvarlemnad surdeg, bakad af en prestman, som nu är pastoris fungens vice inom en annan fårahjord. Härmed må nu förhålla sig huru som helst; det vissa är imedlertid, att det af oss här ofvan framkastade exempel kan tjena ej mindre till ett förnyadt bevis på vissa presters otidiga nit att cffentligen uppenbara hvad såsom 4 slildt bör hållas tyst, än äfven till en varning för alla dem, som nu för tiden börjat ifra för biktens återinförande inom vår kyrka. (N. ÅA.) Carlstad d. 29 Sept. Den på sednare åren hvarje höst återkommande potatis-agitationen, om vi så få säga, börjar nu åter komma i farten inom Svea rikes landamären. Vetenskapsmän, så väl de som blifvit kreerade vid universiteterne i Upsala och Lund, som de, hviika tagit graden; för doktor Gumbinner och inspektoren Olson i bränneriet på Stora Skottorp, ha slagit sina hufvuden tillsammans och komma öfverens deruti, att potatisen är sjuk; men hvaraf sjukdomen härleder sig och sättet på hvilket den kan kureras, deruti blifva de, som doktorer i allmänhet, icke ense. Man hörde i fjol af vetenskapsmän med mycken säkerhet utbasunas, att potatisen var för gammal och kunde icke vidare for:plantas på det vanliga bondmeneret, utan den skulle numera, till förekommande af ondo och farlighet, odlas genom frösåning. En del påstodo med lika mycken visshet, att sjukdomen uppkommit genom fortplantning af vissa slags larfver, maskar, mossor, lafvar och Gud vet hvad för otyg, som observatörerne hade trott sig se genom förstoringsglasen. Bönderne och annat enfaldigt folk inbilla sig, att förra årets, äfvensom detta årets ovanligt torra och varma somrar varit menliga för potatisplantans fortkomst och är orsaken till rötan. Vare härmed huru som helst, så bar mean i år, likasom i fjol, äfven i Wermland skördat af torröta angripen potatis, ehuru skadan i år icke synes vara af betydenhet. Sistlidne års erfarenhet bör imedlertid hafva öfvertygat både regeringen och landtmännen, att faran för potatisens totala förstöring mera existerar uti inbillningen, än verkligheten, och erfordrar inga utomordentliga åtgärder från den föregåendes sida; — åtgärder, hvilka utaf adepterne i den högre och reklefierade bränningskonsten med s mycket större längtan emotses i år, likasom i fjol, som de tidigare än den 4 November skulle öppna deras patriotiska apparaters verksamhet, till föga fromma för dem som hata öfversvämningar af bränvinsfloden. (W.-T.) Amål d. 30 Sept. Från Westra Eds marknad förliden fredag förmäles, att den som vanligt var talrikt besökt, isynnerhet af säljare, som hade att afyttra boskap, hvilken dock hölls i ovanligt höga priser, så att för kor begärdes 40, 50 å 60 rdr, och för får ö rdr, hvarföre afsättningen var trög, och endast några Norrmän voro de egentliga spekulanterna i denna vag. Hästbytet syntes deremot vara lifligt på platsen och ett fördelaktigt väder, just under marknadsdagen, gynnade ryttarnes förvägna och halsbrytande rörelser. (ÅA. W.) Norrköping d. 2 Okt. Bland den kommande veckans tilldragelser, anse vi oss böra fästa serskild och förnyad uppmärksamhet på profplöjningen vid Marieborg den 6 dennes. Dessa öfningar, ämnade till landtbrukets förkofran genom inhemtande af nya ändamålsenliga metoder, företagas nu öfverallt och följas med intresse af alla, som älska och förstå landtbruksskötseln. Vi tro derföre att den nu äfven här anställda profplöjningen skall locka till Marieborg, ej blott herrar possessionater, utan äfven de förståndige af den jordbrukande allmogen, som vilja förbättring och förkofran. (N. T.) Wadstena d. 2 Okt. Marknaden härstädes förl. onsdag blef, som vi då förmodade, jemförelsevis mot vanligt fåtaligt besökt af. allmoge. Oaktadt detta förhållande var rörelsen liflig och afsättningen isynnerhet af landtmannaprodukter frisk, till höga priser; en följd af närvarande främmande uppköpare, som slogo under sig snart sagdåt allt hvad som inkom. Spanmiåilstillförseln var temligen stark, dock ej så betydlig som den sannolikt blifvit om den förutgående ruskiga, väderleken ej hindrat inbergning och tröskning. Afven härpå var stark afsättning, till följande priser: hvete 48 å 49 rdr, råg 13 å 44, korn 40 å 44: 24, ärter 14 å 45, blandkorn 6 å 7: 24 res. Kreaturstillgången var mindre betydlig och priserne för oxar 150, 460 å 470 rdr paret och kor 50 å 60 rdr st. — Såsom bevis på huru långt den råa kitsligheten kan gå hos en del menskliga varelser förtjenar nämnas, att då före skymningen marknadsdagen en gosse kom ridande förbi ett hörn, der några drängar stodo, en af dem, utan att på något sätt: bli tilltalad, sprang fram och stack en i handen hafvande tvåuddig gaffel så hårdt i hästens länd att, oaktadt hästen vid stöten slog upp så att gossen afkastades och ilade i fyrsprång in i det ett stycke derifrån belägna stallet, gaffeln satt qvari såret och måste ryckas ut. (Geng.) Jönköping d. 2 Okt. I söndags morgon nedbrann Odensjö siktqvarn, tillhörig enkefru assessorskan Sjögren. Den är försäkrad i länets allmänna brandstodsbolag. (J. T.) sa : Calmar d. 29 Sept. Från Öland berättas, att kornet gifvit ymnig äring och att potäterna ännu äro friska samt lofva rik skörd. På Smålandssidan lärer deremot kornskörden i allmänhet icke utfallit bättre i år än i fjol. Skörden har blifvit mycket försvårad af det ihärdiga regnvädret. — Ehuru marknaderne å Figeholm och Döderhultsvik voro missgynnade af väderleken, genom det ofta ihållande regnet, voro folksamlingarna ganska talrika. Prisen å kreaturen voro ovanligt höga och tillgångarna knappa. (C.-P.)