Aftonbladet – 4 oktober 1847, sida 2

rann År Ann Arn tr RA underrättelser ifrån Aftonbladet, utan att citera källann. fr —— FRIHANDELSFÖRENINGEN I GEFLE. Vi meddela i dagens blad slutet af de motiver och förklaringar, hvarmed ofvannämnda Å förening beledsagat den till Kongl. Maj:t ingifna petitioa med förslag till förändringar i tulltaxan, hvilka förslag jemväl i förra veckan publicerades uti Aftonbladet. Under det Red. med nöje instämmer i det hufvudsakligaste uti de åsigter, som frihandelsföreningen förfäktar, äfvensom uti den klassifikation af de särskilda artiklarna, som föreningen på denna basis uppställt, skole vi tillika begagna det oss benäget gjorda anbudet, att göra några anmärkningar och föreslå några tilllägg till dess arbete. En anmärkning, som säkert flere jemte oss skola göra, äfven med erkänsla för många upplysningar af värde i det ifrågavarande arbetet, är att föreningen synes bafva hyst någon farhåga att blifva för mycket utförlig i sin framställning, och af sådan anledning reducerat motiveringen till största möjliga korthet. Vid ett så omfattande förslag, och i ett ämne der de enskilda intressena äro så vakna, tro vi likväl, att föreningen icke hade behöft hysa någon betänklighet af nyssnämnda art och deraf låta afhålla sig ifrån att meddela alla de skäl, som kunnat tala för de framställda åsigterna, samt derigenom lemna arbetet i ett mera utveckladt eller genomfördt skick, hvilket sannolikt skull? haft ett starkare inflytande att upplysa och vägleda dem, som komma att besluta i sakerna, än nu möjligen kan blifva fallet. Detta hade visserligen icke erfordrats i afseende på alla artiklar, men å!minstone för vissa klasser af varor, som spela en hufvudroll i sitt förhållande till konsumtionen, till industrien eller i afseende på tullinkomsterna. Hit kan men, efter vår tanka, framför andra räkna artiklarna spannmål, viktualier af kött, fläsk, smör, torr och saltad fisk, salt, socker, th och kaffe, såsom de vigtigaste lifsförnödenheter, talg, såsom det hufvudsakliga lysningsämnet för den arbetande och industriella klassen; ull och bomull såsom oumbärliga råämnen till beklädnadsartiklar, samt garn, såsom till en del förädladt material, hvaraf stora qvantiteter åtgå för den inhemska industrien och husfliten. Om hvar och en af dessa artiklar hade möjligen mycket mera både kunnat och behöft anföras, än hvad som förekommer i föreningens motiver, med undantag af artikeln bomull, hvilken hittills icke varit belagd med någon tull; ett förhållande, som vi ej heller se någon egentlig anledning alt förändra. Ea annan omständighet som synes oss vigtig vid sjelfva klassifikationen af artiklarna, men hvarpå föreningen måhända icke fåstat all den uppmärksamhet, som den förtjenar, är, att i afseende på det skydd, man genom tullagstiftningen vill lemna åt den inhemska industrien, torde en skilnad böra göras mellan tullen på sådana artiklar, hvilka redan förut finnas i landet, och andr2, som antingen ännu icke här tillverkas eller ej kunna åstadkommas. Detta blir klart, om man såsom princip kommer öfver ens om, att det är en fördel att kunna köpa allting så billigt som möjligt, och att artificiella näringar icke böra framlockas genom premier af prohibitioner eller höga tullafgifter, som belasta förbrukaren. Det blir då blott två konsiderationer, som föranleda afvikandet från denna grundsats; den ena är behofvet för staten att bestrida en del afsina utgifter genom tullbeskattningen; den andra är nödvändigheten att icke exponera sådana när ringar, som en gång genom det artificiella systemet blifvit framlockade och redan sysselsätta något större antal händer för en plötslig ruin medelst alldeles obehindrad konkurrens af utländska varor. Vi önska att denna anmärkning icke måtte misstydas så, som om vi t. ex. ville att artikeln kattun skulle få införas tullfritt; ty sådant skulle med ett tag ruinera större delen af den bomullsväfnadsindustri som redan finnes i riket; men den kan likväl lämpas på åtskilliga af de föreslagna bestämmelserna, der föreningen, för att iakttaga konseqvens i principerna, synes hafva förbisett nyssnämnda skillnad, Såsom exempel nämna vi, att föreningen föreslagit samma tull på allt slags ullgarn. Den gamla taxan åter hade olika tull på kamullsoch kardullsgarn; det förra, som Var 8 skillingar skålpundet, har nu, jemte det sednare, föreslagits till 40. Nu är förhållandet imedlertid, att något kamullsgarn icke spinnes i riket och inrättandet af ett sådant spinneri med tillhörande färjeri fordrar ett större kapital. Väfneder af kamullsgarn åter äro lätta att göra och föga kostsamma att tillvägabringa, emedan de jemförelsevis mot kläden fordra en obetydlg appretering, Imedlertid bar föreningen genom förhöjningen på denna tullafgift motverkat uppkomsten af sådan väfnadsindustri och såtedes till en del troligen motverkat sitt eget ändamål. Annu en annan anmärkning är, att föreningen synes hafva kunnat, med syftning att underlätta både trafiken och uppbörden, anvisa 1 fs ÄARfI3d Ia KR mr AAA NANA, 0 är