skåp och tog fram åtskillig kall mat och andra rätter, jemte en butelj vin och en flaska bränvin, samt började med glupskhet äta och dricka. Hon hade i det närmaste gjort ända på Jltsammans, då han hörde en bekant knackning kå porten, hvarföre han genast steg ner och öppnade för sina b2gge janitscharer. De voro temligen nedslagna. Ingendera hade kunnat erhålla någon upplysning. Som Jonathan imedlertid icke väntat sig bättre framgång af deras efterforskningar, så gjorde han ingen anmärkning deröfver, utan befallde blott Quilt fortfara med sitt sökande och icke återkomma förrän flyktingen vore funnen; hvaremot Abraham Mendez fick tillsägelse ati stanna hemma, och porten stängdes på nytt. . Ah Jag behöfver ert biträde, Nab, till den der förrättningen, som jag talte med er om sist, sade Jonathan. Jag tänker inte anmoda nåson annan än er, att vara med derom. Kom opp nu, så skall ni få ett godt glas bränvin. Abraham grinade och följde tizande efter sin herre. Så snart de kommit upp i audiensrummet, slog denne ett dricksglas alldeles fullt och räckte honom. Juden sväljde det i ett drag. Det vara, min själ! riktigt godt, sade han och smackade med läpparna; micket godt! Ni skall få resten i buteljen, så snart saken är gjord, yttrade Jonathan. . . Hvad är det om, herr Wild? frågade juden. Är det angående Schir Roland, he? Alldeles riktigt, svarade Jonathan. Jag väntar honom hit på minuten. Så snart ni har släppt in honom, så skall ni genast smyga