Aftonbladet – 4 oktober 1847, sida 2

räckte sir Rowland honom en plånbok, fylld med bankonoter. Ni har uppfört er som en man af heder, sir Rowland, sade Jonathan, sedan han två gånger genomräknat summan. Det är rätt på runstycket., Ge mig ett qvilton, sade Trenchard. Det är knappast nödigt, svarade Wild; men om ni fordrar det, så skall det visst fås. Se här är det. Emottagit af sir Rowland Trenchard 15,000 Pund. Augusti 31, 1724. Jonathan Wild. Är det tillräckligt ? Alldeles tillräcklist,, svarade Trenchard. Det är för öfrigt sista gången vi ha någon affär med hvarandra. Jag vill inte förmoda det,, yttrade Wild. Det är sista gången, återtog riddaren med sträf röst. Och jag hoppas, att vi aldrig mer komma att sammanträffi. Jag har betalt er denna stora penningsumma, icke för att jag anser er berättigad dertill, ty ni har icke utfört hvad ni åtog er, utan för det jag önskar hädanelter ha ingenting mer med er att göra. Jag har. nu uppgjort mina affärer och ställt allting i ordning för att resa till Frankrike, der jag ärnar tillbringa mina återstående dagar. Dessutom hear jag vidtagit sådana anstalter, att min förorättade systerson skall åtminstone efter min död njuta full, fastän sen, rättvisax Jag hoppas, sir Rowland, att inga anstalter blifvit gjorda, hvarigenom jag kan blottställas? inföll Jonathan hastigt. Så länge jag lefver, är ni fredad,, yttrade Trenchard, Efter min död kan jag inte svara för någonting.