Aftonbladet – 4 oktober 1847, sida 1

ter en stund upplyfte han sina ögon; och om någon då varit närvarande och sett ultrycket uti dem, så skulle det varit en syn, som ej lätteligen kunnat glömmas. Mumlande någonting för sig sjelf, tycktes han liksom räkna på fingrarna både fördelarne och olägenheterna af någon plan, den han hade i sigte. . Att ban omsider beslöt sig till planens verkställande; huru helst den måtte vara beskaffid, det syntes tydligen deraf, att han helt högt yttrade: ,Det måste ske nu. Ett så godt tillfälle torde aldrig mer återkomma. Derpå steg ban upp och mätte rummet med hastiga steg, I:ksom vidare utvecklande sin plar, under det han gick fram och tillbaka. Slutligen öppnade han sin skrifbyrå, och drog ut en lönnlåda, bland hvars hemliga innehåll han uppsökte ett -papper, sam var sorgfälligt hoplagdt, tillika med en handske. Sedan hån uts tagit dessa saker och lagt dem afsides, sköt han in löpnlådan igen på sitt ställe, I Derefter tog han fram sina pisoler, undersökte fängkrutet och putsade flintorna. Näst i ordningen kom hans värja; han kände; på eggen och syntes fullkomligt tillfredsställd. Dessa: undersökningar tycktes göra honom synnerligt nöje, ty ett djefvulskt grin — löje kunde det ej kallas: — lekte på hans läppar under hela tiden han var derned sysselsat!. Sedan hn lagt ifrån sig värån, tog han fram knölpåten, vägde den i sin hand, till och med på fingerspetsarne,och slog knappen med fliti bordet, så att det skrällde. När allt kommer omkring, sade han, xså ir det här ändå det säkraste vapnet; Af alla verktyg jag begagnat, har aldrig något gjort mig