Aftonbladet – 4 oktober 1847, sida 1

Fvåbundra pund, om han befinner s:g inom Newgates murar innan dagen gryr,, fortfor Wild. Gör det bekant bland edra vänner. Med dessa ord skyndade han: sin väg. ,Tvåhundra pund, utropade Ireton. Och det utan att räkna Guvernörens belöning — det vill säga, inalles trehöndrade. Jag miste ge mig af ut igen. Håll noga uppsigt, Austin, och laga för all de!, att vi inte förlora någon mer af fångarne. Det skulle förtryta mig, om Shotbolt finge belöningen. ,Det här är dj:fvulen så hårdt, brummade Austin, då han blef allena; jag får icke försöka min lycka alls! Men det skall väl någon vakta färge!set; medan alla de andra äro ute. Det är lycka ändå, att vi inte ha flera sådana, som Jack Sheppard; annars skulle jag stå mig slätt. Nå, jag tror inte, att någon kommer alt knipa belöningen; han låter minsann inte ta sig; det är ändå en trö:t!b Då Wiid lemnsde fangelset, begaf han sig till silt ezet hem, Det första han här gjorde, var att skicka ut portvaktaren att eftersöka Jack Sheppard; imediertid skull: han sj-lf, sade han, se efter huset. Det var i Jönathans Beteende, då han gaf denna befallning, någonting besynaerlig!, som väckte poartvaktarens förundran, och som han efteråt erinrade sig. Han gjorde likväl ingen anmärkning då för ögonblicket, utan beredde sig stt genast åtlyda befallningen, Så snart han var gången, s!eg Jonathan uppför trappan fill audiensrummet; här satte han sig ned och syntes länge fördjupad i betraktelser. Det skall snart visa sig, hvilka hemska och förfärliga tankar då sy:selsatte hans sinne. Ef