Aftonbladet – 4 oktober 1847, sida 1

lragaa förhoppning, som röjde sig i hansblick, var icke. utan, en blandning af fruktan. : Jag har varit på. alla tjufkrogar i ståden; men ins senstädes har jag fått någon spaning, hvarken på. honom eller hans qvinfolk. Först wvar jag hos Bond-Tom på Geten i Long-laze; Tom svor, att han ej sett honom med sina ögon, sedan den dagen, då han stod för rälta. Dernäst besökte jag Jenny Bunrch på Skeppet i Irig-lane, och fick der samma svar. Sedan var jag på Fjäderbolstern i Drury-lane; så på Gyl!ne Kulan i samma gvarter; så på Martins bränvinskrog vid Amiralitetsgatan; så hos Dan Ware på Hängande Svärdet; så på Djeknebufvudet vid St. Martins-gatan; och slutligen på de Sju Fristäderna i Nya Myntet. Ingenstädes kunde jag få den minsta upplysning. Hml yttrade Wild. Har ni sjelf varit lyckligare, herr Wild? fördristade sig Iretcn att fråga, Jona!than skakede på hufvudet. Herr Skotbolt tror: sig ha uppläckt:en ofelbar: utväg att få rätt på honompn, inföll Austin; men han önskar veta, om det verkligen ir er mening att utbetala den störa belöning ni utfäst för Sheppards gripandex . Har jag någonsin brutit mitt löfe i dylika fall, så: attvhan kan våga sätta sådant i fråga?s sade Jonathan med sträng ton. Säg herr Sbotbolt, attrömi han, ellr: hvilken annan söm helst, lyckas häkta Jack Sheppard inna morgon bittida, så skall den utfästa! belöningen fördubblas. Hör ni det? pJag hörs, svarade Austin vördnadsfullt: