Aftonbladet – 2 oktober 1847, sida 3

någonting alls. Men var försäkrad, att unde) hv2d omständigheter som heldst, skulle ja ändå inte samtycka till edra vilkor. Min mol skall aldrig förnedra sig derhän, att ingå er förbindelse med er. Förnedra siz!b inföll Jonathan med grofhet Tror ni jag skulle vilja ba en sköka till hustru, om det inte vore för något vigtigt ändamål? Han har rätt, sade fru Sheppard med vansinnighetens ton. ,Jag passar endast för en sådan man som hen. Tag mig! tag mig Inom en timme skall ni vara min,, sade Jonathan och närmade sig till henne. Tillbakal skrek Jack med raseri. Våga bara röra henne med ett finger, så skall jag krossa er. Moder! vet ni hvad ni gör? Villni sälja er åt den lede fienden ?, Jag vill sälja mig med kropp och själ, för att rädda er, min älskade Jack, svarade modren och ryckte sig lös ifrån honom. Jonathen fattade henne i sina armar. Kom med mig då! ropade han, med ett djefvulskt hånskratt. Detta skratt, tillika med hans vilda uppsyn, väckte hennes oro. Det är ju den lede fienden!, utropade hon och ville draga sig tillbaka. Rädda mig! rädda migl) Fan besitla sådana galenskaper!, skrek Jonathan förbittrad. Vi ha inte tid till några dårhusscener ru. Kom med på stund, gamla skinkmärr. Jag skall väl i tid lära er lyda. Mead dessa ord tog han henne om lifvet, för alt föra bort hecne: men innan han hann verkställa sitt uppsåt, sprang J ck på honom och fattade honom i strupen. Under den strid, som härpå följde, gjorde fru Sheppard sig lös och fyllde hela rummet med sina rop. Nu skall jag betala er min skuld, ropade Jack och klämde tjuftagaren så hårdt om strupen, att han svartnade i synen. Förbannade hund! skrek Wild, i det han friade sig genom en kraftig ansträngning och gaf Jack ett så våldsamt slag i hufvudet med den tunga påken, att han stupade baklänges.