Aftonbladet – 2 oktober 1847, sida 3

Tag mig dån, ropade enkan. Och hon skulle genast skyndat till honm, så framt icke heanes son med våld hållit henne tillbska. Nalkas honom icke, min älskade mor, sade Jack. Tro honom icke. Något djupt förräderi ligger doldt unter hans ori Jig vill gå med honoi, ropade hon och stretade att göra sig fri. Gif akt på hvad jag säger, fru Sheppard! yttrade Jonatban, som med köld betraktat detta rörande upptride. Gif akt på mina ord, och bry er inte om honom. Jag lofvar er högtidligt, jag svär, att jag vill frälsa er sons Lif; än mera, jag vill vara hans vän, jag vill sätta honom i säkerhet mot hans fiender — om ni samtycker att bli min hustru. Afskyvärda bofl utropade Jack. Hör ni det? sade fru Sheppard; han svör a:t frälsa er Ja, men ni förkastor hans propoasition,, invände hennes son. Nej, hon antager den, sade Jonathan med triumferande min. Kom och följ mig, fru Sheppard. Jag har här i grannskapet en vagn, som skall föra er med beqvämlishet och skyndsamhet till staden. Kom! kom! Hör mig, min morl ropade Jack. Jag vill förklara för er orsaken, hvarföre denne bo! gör er en så besynnerlig och afskyvärd proposition. Han vet ganska väl, alt blott tvenne lif — Thames D-errells och sir Rowland Trenchards — skilja er från Trenchardska familjens stora egendomar. Så snart dessa begze Hf blifvit röjda ur vägen — cch sir Rowland är helt och bållet i hans våld — så tiltfalla egendomarte er, och följaktligen, så framt han bilifver er man — honom. Nu ser ni hans verkliga skäln Jag ser ingenting ann:t än er fara, svarade modren med ömhet. Om det också vore som ni säger, Jack, yttrade Wild, — och jag vill inte göra mig den mödan att vederlägga er — så skulle egendomarne i sådant fall blifva era.n Ni ljuger!s ropade Jack. Det är inte värdt att ni låtsar okunnighet derom, alt jag, såsom en dömd missdådare, är ohberöttigad ait ärfva