Aftonbladet – 2 oktober 1847, sida 3

Ännu är ni inte vuxen Jonathsn Wild. Hvarxen ni eller er mor skall undslippa mig. Mer det är tid att jag påkallar mina janitscharer. Hirvid satte han en pipa för munnen och lä höra en högljudd hvissling, och då den blef o besvarad, en ännu högre. För sjutton tusanb utbrast han; det har händt någonting. Men jag vill inte derföre släppa min pris., Hjelp! bjelp! skrek fru Sheppard och flydde undan honom till andra ändan af rummet. Men det var fåfängt. Jonatban grep henne igen, och var just i begrepp att bortföra henne genom det öppna fönstret, då dörren flög opp, och Thames Dearrell, åtföljd af Wood och en hop tjenare, alla väl beväpnads, rusade ia i rummet. Ett ögonkast var tillräckligt för den unge mannen att se huru sakerna stodo. Han flög till fönstret och skulle med sin värja ha genomborrat tjuftagarens kropp; om icke denne hade varit nog slug att hålla fru Sheppard framför sig, så att han ej kunde åttommas, utan att d.t styng, som ämnades honom, skulle träffa henne. Quilt! Mendez! hvar ären J? ropade Wild och kaliade dem för tredj gången genom en ännu skarpare hvissling. Ni ropar förgälfves! sade Thames. Era medbjelpare äro i mitt våld. Gif er, nidingl Aldrig! svarade Jonathan. Släpp er börda, missfoster!, strek Wood och rikt:de en ofantlig studsare emot hans hufvud. Tog hennel ropade Jonaihan och siängde den olyckliga enkan, som hade afsvimmat under detta fäktande, i armarna på Thames, hvarpå han sjelf sprang ut genom fönstret; och innan Thames hann lemna den sanslösa kroppen åt Wood, för att förfölja bofven, var han försvunnen. Spring efter och tag fast honomp, ropade Thames åt drängarne, och laga att hen inte undkommer., . Befallningen blef skyndsamt åtlydd. Jackp, fortfor Thames, i det han vände sig till Sheppard, som nu först hade hemtat sig efter slaget och rest sig igen; jag vill ej fråga er huru ni kom hit, ej heller tadlar jag er för