Aftonbladet – 2 oktober 1847, sida 2

skräckelse, som tidningen om er dödsdom förorsakade mig — då jag redan får se er fril För icke två timmar sedan, svarade Jack, var jag ännu fängslad i dödsfångarnes häkte i Newgate. Med en liten såg, som jag hade fått af Thames Darrell för några dagar sedan och som jag lyckats dölja i mina kläder, afsågade jag en jerntagg i fångluckan, och med tillbjelp af några andra vänner kom jag lyckligt ut. Emedan jag hade hört af Thames, att ni var bättre och att det enda ni nu grämde er öfver, var min dödsdom, ville jag sjelf ge erförsta underrättelsen om min befrielse.n Gud välsigne er för det! Men ni stannar väl här nu? Jag vågar ej. Jag måste tänka på min säkerhet. : Herr Wood skall skydda er), sade fru Shepard. P Han har inte makt — kanhända inte lust dertill. Och om han också ville, så skulle inte jag vilja blottställa honom för de olägenheter, som deraf kunde följa. I samma stund min flykt blir känd, så sätter man ett högt pris på mitt hufvud. Min person och min klädsel blifva på det nogaste beskrifna. Jonathan Wild och hans blodhundar, samt hundrade andra, som den utfästa belöningen lockar, komma att förfölja mig. Ja, jag är öfvertygad, att redan i detta ögonblick hafva efierspaningar börjat — och kanhända är man mig redan på spåren. MNi skrämmer mig,, ropade fru Sheppard. sAck, om det förhåller sig på det sättet, så dröj inte ett ögonblick. Fly! flyl Jag skall komma tillbaka, så snart jag kan göra det med säkerhet, eller ock skall jag skicka bud till er), sade Jack. Utsätt er inte för någon fara för min skullv, invände modern. Jag är alldeles lugn nu. Mottag min välsignelse, min älskade son! och om vi aldrig mer råkas, så var öfvertygad, att min ssta bön skall vara för er. Tala inte så, min ömma mor, sade Jack, i det han med oro betraktade hennes aftärda gestalt; 2ljest blir jag ur stånd att lemna er. N måste lefva för min skull.,