Aftonbladet – 2 oktober 1847, sida 1

JAZJEKE SHEPPARD.) ROMAN AF W. HARRISON AINSWORTRI. ELFTE KAPITLET. NYTT BESÖK PÅ DOLLIS-HILL. Omkring en timma efter de nyss berältade händelserna i Newgate, öppnade: Winifred dörren. till, det. lilla samtalsrummet på Dolis-hill, som vi förut beskrifvit, och gick med tysta sleg fram till en sing, der ett fruntimmer lig och sof; och med oro betraktande hennes bleka, aftärda ansigte, mumlade -hon: Himlen: vare lof! hon slumrar ännu — lugnat och stilla. Op: atet har gjort sin verkan. Arma varelse! hvilket skönt ansigte! men så Lkt döden! Dödlik var i sanning den ssfvandes hvila, dödlik och djup. Sjelfva lugnet i hennes ansigte var sådant, att det väckte medlidande Hennes läppar voro åtskilda, men ingen andedrägt synies utgå ifrån dem; och om man icke förmärkt en: svag, mycket svag hjertklappning, skulle man ha trott att livets sista gnista vari utsläckt. Detta utseende af liflöshet blef ylterligare förhöjdt genom den utomordentliga skarpheten af hennes anletsdrag, isynnerhet näsan och kinderna, och genom den fullkomliga utmärgling, som hennes kroppslemmar utvisade, och som tydligen kunde skönjas genom kläderna. Hennes smala armar lågo i kors öfver bröstet; och hennes svaria ögonbryn och ögonhår utgjorde: en förfärlig kontrast emot den blåbleka hvitheten af hennes hy. Några korta, mörka ) Se A. B. JM 197—997,