Aftonbladet – 2 oktober 1847, sida 1

räta. namn, ty min far vill inte att det skall: ske förra Er far skall säkert aldrig sätta sig emot nigonting som befrämjar erlyckas, sade fru Sheppard; men hvad gemenskap har det med mig ? Ni skall få höra, svarade Winifred. När detta giftermål en gång sker, så blir ni och jag; nära :slägt; men min-far önsker en ännu närmare förening med er., Jsg förstår inte hvad ni menar, sade fiu Sheppardss ve oc Nå, för att förklara mg tydligt dån, fortfor W-nifred,: så skall jag beritta er, att min far ac frågat mig om jag bade någonting emot att få er till mor. Och hvad svarade ni på det? frågade enkan, med ovanlig ifver. Kan ni inte gissa?. svarade Winifred och kastade sina armar omkring hennes hals. Ati han aldrig kunde ge mig en mor, som jag tyckte mera OmMm. Winifred,; sade fru Sheppard, efter ett kort uppehåll, hvarunder hon syntes öfverväldigad af sina känslor; Winifred! sade hon med stadig röst, under det hon sakta gjorde sig lös från den unga flickans omfamning; ni måste afrida er far från detta steg. Hrvad säger ni!, ropade Winifred. Trer ni då, att ni inte skall kunna älska honop?, vÄlska honom! upprepade enkan. Den känslan är död inom mitt bröst. Den enda kärlek jag kan hysa är för min arma, förlorade son. Jag kan högakta och vörda er far; men älska honom, så som han förtjenar älskas, det kan jag inte. .