Aftonbladet – 2 oktober 1847, sida 1

Ack, huru mycket har jag icke honom att tacka för! sade enkan, med uttryck :fden lit: ligaste erkönsla; både för det han mottagit mig bär och för det han bafriat rig från att vidare se och höra dessa fasansulla uppträ ep, som skulle bestämdt gjort. mig tokig, älven om jag ha:t mitt förstånds fulla bruk. Och hu:u myeket har jag icke också er alt tacka för, dyreste Winifred! Utan er omsorgsful!a vård skule jag aldr:g återfått hvarken min helsa eller mitt förnuft: Jag kan aldrig vara nog tacksam för all j(erömhet ceh uppmörksamhet. Men birmlen skall belöna er, fastän jag e) kan dtn Tala intet mer derom; goda fru Sheppardy, återtog Winifred, som sökte beherrska sn rörels2 och visa sig så glad hon kunde; jag skulle vilja göra allting i verlden för er, och det vill min far också och äfven Thames; men hvad bonom angår så är det bans skyldighet efter han är er systerson; som ni vet. Alla:hysa vi den innerligaste kärlek för er. D Gud välsigne er allesammans! utropade fru Sheppard, i det hon bortvände ansigtet för att dölja sina tårar. Jag får inte säga er hvad Thames ärnar göra för er om han någonsin kommer i besittning af sina rättighetern, fortfor Winifred; men jag kan säga er hvad min far ärnar göra Han har gjort alldeles för mycket redan, svarade enkan. Hvad jag ännu ks:n behöfva är ganska litet.n rn Men. hör ändå hvad det är, sade Winifred. Ni vet, att jag kommer snart att förenas med (er systerson — det vill säga, tillade hon rodnande, :å snart han kan gifta sig under sit