Aftonbladet – 1 oktober 1847, sida 3

inte hotar förgäfves. Och ni, Austin! och ni, Langley! jag säger detsamma åt er., Men, för Guds skull, herr Wild... sade alla fångvaktarne med bedjande röst. Det som är sagdt är sagdt, svarade Jonathan, med sträng ton. Och ni, Marvel, måste ha varit med i komplotten . .. Jaz, herre? Om han inte fås rätt på, så skall en annan bödel bli antagen i ert ställe.x Nej, för tusan! ropade Marvel; jag .. . Tigb hviskade krögerskan; mannars tar jag mitt löfte tillbaka., Fru Spurling,, sade Jonathan, som hade märkt hviskningen. Ni har mig att tacka för alt ni kommit hit. Om ni varit behjelplig till Jack Sheppards flykt, så skall jag vara man för, att ni kommer lika fort härifrån. Som ni behagar, herr Wild, svarade krögerskan, med köld. Och nästa gång kapten Darrell behöfver ett vittne, så lofvar jag er, att han inte skal! söka det förgäfves. Hvad nu, kona! vågar ni hota? ropade Wild; men, plötsligen hejdande sitt raseri, vände han sig till Ireton och frågade: ;Hur längesedan är det qvinfolken gingo härifrån? Knappt fem minut!er, svarade denne. Flyg då en af er till Köpmanstlorget,, sade Jonathan; en annan till strömmen, en tredje till Nya Myntet. Spriden er i alla riktningar. Han torde väl ännu kunna träffas. Hundra pund får den som tar honom., Med dessa ord rusade han ur vaktrummet, åtföljd af Ireton och Langley. Hundra pund! utropade Shotbolt. Det är en kunglig belöning. Tror ni att han verkligen utbetalar dem? : pDet är jag säker pån, svarade Austin. Då skall jag ha dem innan morgondagenx, sade Clerkenwells fångvaktare för sig sjelf. Om fack Sheppard superar hos herr Kneehbone, så skall jar mära hanam rällokan (DartaX Og Zz