Aftonbladet – 1 oktober 1847, sida 3

imedlertid, att ingenting annat ligger derunder. Jag började verkligen frukta, att det var tillstäldt med flit, för att få mig bort. Här har väl ingenting händt? Ingenting alls, svarade Ireton. Jack har nyss gått tillbaka till dödsfångarnes häkte. Hans båda hustrur ha varit här och talt med honom. Hal, utropade Jonathan i det samma mid en häftighet s;m kom fangvaktmästaren att darra. Hvad botyder det bär? en jerntagg är borta! och qvinfolken ha varit här, säger ni. Död och helvete! han bar rymt! Omöjligt lh svarade Ireton, på det högsta bestört. Omöjligt? upprepade Wild, ech utbrast i de vildiste svordomar. Jo, herre, detär mycket möjligt; det är mer än möjligt; det är säkert. Jag vill håtla mitt hufvud på att han är borta. Följ mig genast till dödsfångarnes häkte, och om jag finner mina farhågor bekräftade, så skall jag. .. Här afbröts han genom negerns plötsliga inrusande i rummet och skramlet af den tunga nyckelknippan, som denne af förskräckelse släppte i golfvet. vAck, Massa Ireton! Massa Wild! ropade Caliban. Jack Sheppard borta! Borta? hvad säger ni, svarta hund? är han borta? ropade Ircton. Ja, Massa. Caliban söka hvar vrå. Ingen Jack der. Bara stora hänglå:et. Intet annat alls. Jag visste detn, fortfor Wild med återh?llet raseri; han har således på stora ljusa dagen gått sin väg, midt för allas ögon. Ni må väl säga, att det är omöjligt! Hans Majestäts Newgatefängelse är förtröffligt bevakadt, det måtte ag säga. Ni är ikomplott med bonom, lIreton! Herre!s ätbrast fångvaktaren med förtrytelse Ni är det! skrek Jonathan; och om ni inte kan skaffa rätt på honom, så skall ni vara från tianetan inam an vorka Ni vat att jar