Aftonbladet – 1 oktober 1847, sida 3

håg Jacks yttrande och dirmed sammanparade deras besök här, så tillstår jag, att jag fruktade någon olycka skulle hända. Det påminner mig, att han ännu ej är faståst, sade Ireton. Här är nycklarna, Caliban; gå och lås igen Sheppards hänglås.n Ja, Massa Ire:on, svarade negern. Vänta, Caliban, ropade fru Spurling, som önskade så länge som möjligt fördröja upptäckandet af rymmningen. Innan ni går, så hemta hit åt mig den der buteljen ananasromm, som jag öppnade i går. Jag ville b2 herr Ireton ca hans vänner smaka på den. Den står på n:dersta hyllan i skänken. — Ja så! ni ha iute fått nyckeln. Hvar tusan har jag den då? Så förargligtI tillade hon och låtsade söka ! sina fickor; aldrig får man rätt på någonting, när det behöfs! Det gör ingenting, bästa fru Spurling, sade Iretcn; vi kunna ju smaka på rommen sedermera, Låt honom gå nu och låsa fast Sheppard. Inom ett ögonblick ha vi herr Wild här, och jag ville inte för allt i verlden... Kors för tusan! utropade han, då tjuftagarens fysioromi syntes genom en ruta på dörra; der är han. Fort, Calibin! spring på ögonblicket, och sör som jag sagt. Herr Wild redsn här!v ropade fru Spurling förskräckt. O hirmel! han är förlorad! Hvem är förlsrad ?, frågade Iretor. Nyckeln!s svarade hon. Alla fångvaktarne hade imedlertid stigit opp ör att hel:a på tjuftagaren, hvars alltid mulna ippsyn nu syntes bistrare än vanligt. Ireton jelf rusade åstad att öppna dörrn för honom. Det är ingen Blueskin med, ser jag, sade reton i ödmjuk ton, då Wild steg in i vaktummet. Nejo, svarade Jonathan med en vild blick. Jag har blifvit bedragen af falska underrätteler. Men den förbannade konan, som narrade nig, skall få bittert ångra det. Jaz vill honnas