Aftonbladet – 1 oktober 1847, sida 3

Vill ni inte ba en kyss af mig så gerna? frågade fru Maggot. Den vore väl mer värd, sade fru Spurling, som skyndade sig att komma till undsättning. Låt pu Edgeworth Bess vara; jag har någonting alt tala med henne, jag, som är angelägnare.n Med dessa ord trängde hon sig emellan Jack ceh fångknekten. Det var ett ögonblick af högsta spänning för alla som hade del i företaget. Man vågade knappt andas. Nå, kom hit med kyssen då!s ropade Austin och ville taga amazonen förtroligt om lifvet. Bort med hand! skrek hon. Eljest skall ni få ångra er. Hvad då? hvad vill ni göra? frågade fångknekten. Jag skall lära er att hålla er på distans, svarade fru Maggot och gaf honom en sådan puff för bröstet, att ban raglade flera steg baklänges. Se så! fort nu er väg! hviskade fru Spur ling, i det hon kramade Jacks arm och skuffade honom utom dörrn; och kom aldrig mer igen! Innan Austin hade hunnit hemta sig, voro Jack och fru Maggot försvunna. Skjut regeln för dörrn ! ropade Ireton, som jemte de öfriga fångvaktarne hade haft icke I tet roligt åt den fruntimmersälskande fångknektens mogång. Det skedde, och Austin återvände med ned-! slagen blick till bordet; hvarpå fru Spurling och hennes numera erkände friare Lkaledes återtogo sina platser. Ni båller ju hvad ni har lofvat, min ängeln, hviskade bödeln. Det förstås af sig sjell, svarade enkan med: en djup suck. ,Åck, ni vet inte, Jack, hur dyrt jag betalt er räddning! pIag är riktigt glad, vet nin, sade Shotbolt, ait de der qvinnorna ha gått. När jag kom!