Aftonbladet – 1 oktober 1847, sida 2

Så snart han var gången, klädde fruntimren if sig sina hulvor och kappor och kastade dem, iksom händelsevis, uti innersta vrån bakom let förr omtalta utsprånget i väggen. Deras äcka ansigten, vackra former och nog mycet blottade skuldror ådrogo sig Austins beimdran, hvarföre han ifrigt frågade fångvaktnästaren, om han icke borde stå bredvid dem, under det de talade med fången. Å, bry er inte om demp, sade fru Spurling, som i hast hade tillagat en ny bål punsch. Sitt ner nu och smörj kråset. Jag skall nog hålla ögat på dem, så att ingenting händer. Imedlertid hade Caliban återkommit och Jack syntes i luckan. Han var insvept i en vid nattrock af något lätt tyg och höll sig närmast hörnet der fruntimmernas kappor lågo, så att ingen kunde se honom mer än fru Spurling, som satt ytterst till höger vid bordet. Har ni fått bort Jonathan? frågade han frigt, med en låg hviskning. Ja, jan, svarade Edgeworth Bess. Patience Kitt har narrat honom till Enfield med den alska uppgiften, att Blueskin der skulle träfas. Ni behöfver ej frukta att störas, hvarken f honom eller hans myrmidoner., Det är bran, sade Jack. Ställ er nu framör mig, Poll. Jag har urfjäderssågen i rockirmen, Lålsa gråta begge två, så högt ni kan. Den här jerntaggen är redan mer än till hälften afsigad. Jag arbetade på den både i går och i förrgår. Om ni väsnas bara i fem minuter, så skall det vara gjordt. D:merna började på denna uppmaning snyfta och tjuta af alla krafter. i Hvad är det för ett helvetes bölande? ropade Langley. Tror ni vi äre roade af en såJan förbannad olåt? Gör mindre väsen, era slynor; annars kör jag ut er ur vaktrummet, Å skäms, Langley!v inföll fru Spurling. Jag riktigt blygs på era vägnar! Ni kallar er sjet ör en man och vill hindra utbrottet af der