Aftonbladet – 1 oktober 1847, sida 2

ma och hoppas kunna verkställa det i denna qväll.n Pyhl svarade Ireton; det var bara ett tomt skryt. Jag undersökte sjelf i morse med all möjlig noggranhet dödsfångarnes häk:e, och det fanns inte en spik rubbad. Kom ihåg, att han är fastläst vid golfvet med det gröfsta hänglås som finns, och att det aldrig öppnas oftare än då någon vill tala med honom genom den der luckan. Skall han rymma härifrån, så skall han göra det midt för våra ögon.? Äfven det skulle inte förundra mig,, yttrade Griffin. Det finns ingenting så djerft, som han ej är i stånd till. Han rymde ifrån Westminstergate nästan på det sättet — han stal nycklarna, och gick igenom ett rum, der jag satt halfsofvande i en stol. Han lurade er, medan ni tog er middagslur! ha! ha! skrattade Ireton. Det lofvar jag er, att han inte skall göra här. Men kan han rymma på något sådant sätt, så skall jag gerna förlåta honom. Och jag med, sade Austin. ,Vi äro för mycket vakna, för att det skulle kunna lyckas. Eller hur, kamrat?) tillade han, vändande sig a Langley, som puaschen hade gjort temligen åsig. Jag menar det, svarade den sömnige fångknekten med en gäspning. Under detta samtal hade Jack lyckats att obemärkt taga på sig hufvan och kappan, och som han var i det närmaste af lika längd med rätta ägarinnan, kunde han vid hastigt betraktande lätt anses för att vara hon. Så snart ban var i ordning, passade Bess på tillfälle och smög sig ut ur vaktrummet. . pHvad vill det säga? ropade Austin, som hade sett en skymt af den försvinnande kjolen; en af fruntimmerna slank ut, tror jagi) A nejl! inföll hastigt fru Spurling; de äro ju qvar båda två! Ser ni inte, de hålla på att svepa sina kappor omkring sig?