Aftonbladet – 1 oktober 1847, sida 2

Hjelp mig igenom, Poll, i alla fall, ropade Jack och trängde sig in i öppningen. Faran är förbi, hviskade Bess. Fru Spurling har fått Langley att sätta sig igen. Ahl! nu ser hon hit och lägger ewt finger på läpparna. Hon förstår, hvad vi ha för oss. Nu äro vi i full säkerhet! Förlora intet ögonblick då, ropade Jack, i det han trängde på och fru Maggot jemte Bess hjelpe honom att komma igenom. Se såll sade fru Maggot, i det hon ställde honom helt sakta bredvid sig på golfvet; så vida är ni räddad. Hör på, mina små tröstlösa dufvor,, ropade Austin; det fattas bara fem minuter i sex. Jag väntar hit herr Wild i ögonblicket. Tanu afsked, så fort ni kan. : Skänk oss bara två minuter till, herr Austinp, bad Edgeworth Bess och gick i detsamma fram till honom i sådan riktning, att hon skymde Jack, under det han kröp in i hörnet bakom utsprånget. Ge oss bara två minuter, så skall allt vara slut. Godt, godt, jag räknar inte så noga på en minut,, svarade fångknekten. Jag begriper inte, hur ni skall kunna komma ut osedd, Jack, hviskade Po!l Maggot. Jag ser ingen annan utväg, än att ni får ta ett skutt och rusa på dörrn. Omöjligt! svarade Jack. Det vore att störta sig uppenbart i förderfvet. Jag kan inte springa med de här tunga kedjorna. Nej, jag måste gå min väg midt för deras näsa. Säg åt Bess, att hon smyger sig ut, så skall jag ta på mig hennes kappa och hufva., Imedlertid fortfor det värda sällskapet vid bordet alt dricka cch prata lika fritt och munitert som förut. Jag kan inte förgäta det der yttrandet af Jack Sheppard till herr Kneebone, anmärkte Shotbolt, under det han tömde sin tionde tumlare, pJag är öfvertygad, att han tänker rym