det åtminstone fullkomligt sannt. Detta fängelse var en stor uppfostringsanstalt i alla laster. Det är ett makalöst universitet,, säger Ned Ward i Londonska Spionen; om man har en son med lofvande anlag, och vill låta uppfostra honom i stråtröfveriets djerfva vetenskap, eller i bodijufvens lätta fingerfärdighet, eller i dyrkens och kofotens rätta bruk, reglars tysta fråndragande och bommars brytande, eller i ficktjufvens qvicka och bebändiga konst, eller i sättet alt locka kunder åt spelhusen, så behöfver man blott skaffa honom plats vid denna akademi, och tvinga honom att studera der i tre månader; och är han ej då skicklig att speciminera med hvad bofstycke som hälst, så måste han vara det ärligaste dumhufvud, som någonsin njutit fördelen af så utmärkta lärares undervisning.n För att komplettera denna ofullständiga teckning af Newgate intill närvarande tid, torde böra nämnas, att då det gamla fängelset slutligen fanns olämpligt, blef det år 4770 nedrifvet, och man började bygga ett nytt. Just då detta var färdigt, år 4780, blef det belägradt af pöbeln under Gordonska upploppet, och satt i brand, hvarvid det betydligt skadades. Det blef dock med skyndsamhet repareradt, och inom två år derefter var det i fullkomligt stånd. Det är med tillfredsställelse man anmärker, att i det nuvarande fängelset, med dess snygga väl rengjorda och väl vädrade rum, dess luftiga promenadgårdar, dess ändamålsenliga sjukhus, dess förbättrade ordningar, och dess förståndiga och menskliga fångvaktare, fro många af det gamla fängelsets bristfälligbeter undanIröjda. Men det bör ibågkommas, att för dessa välgörande förändringar har samhället förnämligast de oaflåtliga bemödanden att tacka, som i sådant afseende användes af den menniskoälskande Howard. (Forts.)