För att lemna : allmänheten tilifälle till en opartisk granskning af detta, på sitt sätt ganska märkvärdiga, mål, intaga vi jemväl de vittnesintyg, som blifvit afgifna af hr professor R. J. Dahlström och eleven vid veterinärskolan E. L. Bergqvist, äfvensom vitsord af klagandens kamrater öfver hans uppförande. Till de förra har hr ÅAakre vidfogat några anmärkningar, meddelade i noter. Berörda vittnesintyg lyda som följer: Till Kongl. Sundhelskollegium! I följd af remitterade skrifvelserna emellan Öfverdirektören och riddaren Norling och veterinäreleven Aakre, får jag äran nämna: Måndsags förmidd. den 23 November, då jag utgick från laboratorium till smedjan, observerade jag herr öfverdirektören samtalande med Aakre på gården. Jag stadnade och tyckte mig finna, i följd af herr öfverdirektörens allvarsamma utseende, men ingalunda hårda eller högljudda tilltal, att något fel af Aakre var begånget. Detta besannades snart, då, efter svar å Aakres sida, hvars innehåll jag lika litet hörde !), som herr öfverdirektörens tilltal, Aakre af öfverdir. erhöll ett par örfilar och några käpprapp, hvarefter han begaf sig ut på gatan under utsago att anmäla detsamma inför Kongl. Kollegium. Herr öfverdirektören berättade mig derefter förhållandet, enahanda med det till Kongl. Kollegium inlemnade. Jag delade hans åsigt — i anseende till Aakres stora felaktighet och försummelse ?) — och har alltid ansett honom, i följd af sin svaga kroppsbyggnad och sjuklighet ?), icke passande för veterinäryrket, som fordrar ständig noggrann tillsyn samt kraftfullhet. Stockholm den 23 Jan. 41847. R. J. Dahlström. !) Hvarom var det öfverdirekt. Norling säger sig blifvit underrättad och uppgifver prof. Dahlström som sagesman? ) Då det talas om försumlighet, uppmanar jag på heder och samvete enhvar, som med mig vid inrättningen samvarit, att öppet bevisa, om jag undandragit mig mina åligganden, då de varit rättvisa! År prof. D. har jag aldrig tillförene hört något ogillande vid uppfyllandet af ryktning af professorns, så väl som öfverdirektörens hästar, hvilka under min tid fodrats å inrättningers stall. Icke eller förr än nu ifrågasattes mina krafters svaghet, hvilka tillförene voro starka nog att från den 2 Januari till Maj, så väl försom eftermiddag, draga smedjans pust. ?) Professorn omnämner min svagsa kroppsbyggnad — den hindrade mig likväl ej att, mark om mark med inrättningens enda dräng, öfverföra en läst stenkol på dagen. Huru professorn af dessa kroppens brister eger skäl att anse mig opassande till veterinär-studiets idkande, är mig något besynnerligt; än mer då det är en känd sak, att en elef — nu i Nyköping — som ej längesedan från inrättningen utexaminerades, var så till det kroppsliga vanlottad, att han, begagnande kryckkäpp, ej i smedjan någonsin tjenstgjort, likväl utexaminerades med hedrande intyg om sin skicklighet äfven i denna branch af veterinärstudiet. Eleven Bergqvists vittnesintyg lyder som följer: Omkring den 23 November 4846, under det jag var jourhafvande, tilldrog sig mellan öfverdirektören Norling och eleven Aakre följande: På förmiddagen, när öfverdirektören gjorde sin rund i stallarne, anmärkte han i småstallarne, der ofvannämnde Aakre var tjenstgörande, att det befonns smuts i krubborna. Dagen derpå anmärktes detsamma; då Aakre nekade, att så förhöll sig, tog öfverdirektören af det som befanns i en krubba och strök konom om munnen med, samt befallde att en annan småstallsskötare skulle påsättas; derefter utgick Aakre af småstallarne och gick utför gården ? åt smedjan till; sedan öfverdireksören äfven utgått, såg jag Aakre tilldelas några slag vid smedjan, hyvarefter Aakre hastigt tog vägen ut igenom porten vid smedjan, under högljudda yttranden, som jag, stående på gården, ej kunde urskilja. Andra dagen om morgonen, när öfverdirektören, åtföljd af mig, nedgick åt smedjan, träffades Aakre, stående på gatan utanför smedjan; tillspord af öfverdirektören hvarföre han icke hade aflägsnat sig, som var honom tillsagdt, gaf Aakre ett svar, som jag ej fattade !); vidare sade öfverdirektören: du hotade mig äfven i lilla ridhuset med sundhetskollegium och norska ministern; hvarefter öfverdirektören befallte, att nyckeln till rummet genast skulle lemnas till jourhafvanden. Om aftonen samma dag tillspordes jag af öfverdirektören, om Aakre ännu var qvar, hvilket jag bejakade. Öfverdirektören frågade: hvar är han? Jag svarade: troligen på sitt rum. Öfverdirektören sade då: låtom oss gå upp till honom! Derefter gick öfverdirektören gatan nedför och upp på Aakres rum, åtföljd af mig, med lyktan i hand. Uppkommen på rummet, träffades Aakre der stående med mössan på hufvudet. Öfverdirektören tillsporde honom då, hvarföre han icke var härifrån ännu, då Aakre svarace: jag skulle just nu packa in mina saker; hvarpå öfverdirektören svarade: ärligt folk flyttar ej om nätterna. och tog mössan af honom, i det öfverdirektören sade: vet du inte så mycket, att du skall hafva mössan af dig), då du talar vid din lärare, då Aakre gick till byrån och började revidera i sina saker; öfverdirektören tillsade, att han fick vara qvar öfver natten och i detsamma tilldelade Aakre ett rapp af käppen; härpå utgick öfverdircktören och Aakre följde med ut i korridoren; utkommen dit började Aakre tala om den orättvisa, honom blifvit vederfaren, hvarföre öfverdirektören gaf honom några slag med hand och käpp, och påminde honom om hans klagan kos norska ministern samt att norska ministern intet hade med inrättningen alt göra, utan här är jag minister; hvarpå öfverdirektören, åtföljd af mig och Aakre, nedgick på gatan uppåt porten, hvarunder Aakre undertiden på gatan yttrat: god natt, direktör! vi träffas! i det öfverdirektören aftog bonom mössan, frågande: vet du inte min titel? den är öfverdirektör; hvarpå Aakre skyndade gatan uppför, under yttrande: det skall öfverdircktören icke hafva gjort för intet; vi träffas i Sundhetskollegium. Jag sade då: skall jag taga fatt honom? icke i akt och mening att han skulle blifva misshandlad, då öfverdirektören sade: hör bur ovettig ) han är! tag fest honom! hvarpå ofverdirektören mottog lyktan, som jag hela tiden hade burit, och jag hörsammade öfverdirektörens befallning ). Öfverdirektören tillsade, att han skulle införas i jourrummet, der han skulle hafva fem och tjugu ); inkommen i förstugan skrek Aakre, då öfverdirektören yttrade: håll