ad då, om han ej, för att hindra oljudet på gatan, inge fasttagas och införas på inrättningen; sedan leven gripit honom, förklarade jag, att om han ej ipphörde med sådana uttryck, han nyss begagnat, kulle jag vara nödsakad derföre bestraffa honom !). nkommen på inrättningen, ombytte han sitt skälande !!) uti ihärdigt skrik, sade sig vilja svimma ch ropte på vatten, hvilket jag förklarade vara nödigt, som utgången ock visade, emedan jag tydigt såg, det han ej var i en sådan ställning. Hans andsman Borchgrevink inkom derpå, och på hans örfrågan om hvad som var å färde, upplystes han f eleven Bergqvist och mig om Aakres uppförande vå gatan, hvarpå jag aflägsnade mig, under tillsäelse till Borchgrevink, att hindra sin landsman från itterligare oljuds förande på gatan. Sådant är sanna örhållandet af hela tilldragelsen. Huruvida jag nandlat annorlunda än som pligt fordrar eiler bruit emot föreskrifvet reglemente !), torde Kongl. Sundhetskollegium af ofvanstående bäst finna; likaedes är det kollegium väl bekant, att Aakres yttande, det flera förut hos Kongl. Sundhetskollegium slagat öfver otillbörlig behandling, endast är en oanning!?), emedan dessa flera, under en tid af nåra och tjugu år, jag varit föreståndare för veterinär-inrättningen, inskränka sig till Grönqvist och Aakre, hvilken förre, såväl som den sednare, efter all sannolikhet blifvit till sitt handlingssätt öfver.alad!) af någon från inrättningen förvisad oduging, som först vid akademien ej haft någon framsång, sist tillgripit veterinärstudiet såsom räddningsplanka, men som äfven, i följd af sin oduglighet, måst lemna densamma. — Denna förmodan bestyrkes ytterligare genom skrifsättet uti Aakres slagoskrift, hvilket är alitför väl bekant för att ej genkännas. Skara den 30 Dec. 4845. S. 4. Norling. De af Aakre till förklaringen fogade noter äro följande, svarande mot de i texten utsatta siffror: ) Hvad synes den opartiske läsaren? :) En osanning; ty vid mia anmälan till intagning vid inrättningen afiemnade jag i vittnens närvaro skriftliga intyg om min person och ekonomiska ställning, deribland ett af amtmannen (landshöfdingen) uti min hemort, af följande lydelse: Berent Aakre har i Skrivelse fra Christiania af G:te dennes begjert min Attest, hvilke herved meddeles: Berent Aakre er hjemmhörende i dette Amis District; han medbringer formadentlig Proestattest, der godtgjör, i hvilke Prestgjeld han har Hjemstavnsret. Det er saaledes ligefrem, at de Omkastninger eller den Understöttelse, som maatte blive ham forskudte eller forstrakt i Sygdoms eller Trangs tilfelde, ville blive refunderede af vedkommende Prestjeldstommune, hvor han er forsörgelsesberettiget. Forövrigt bemöerkes, at han ikke reiser paa offentlig Bekostning, men er kun af mig paa Amtcommunens Vegne har faaet et lidet Bidrag til Understötteise for at uddanne sig i Veterinairvidenskaben, da jeg af en privat Subskription måerkede at flere i Districtet interesserade sig for Sagen. Romsdals Amt Molde den 22:den Nov. 4845. G. Thesen. 3?) Så rysligt utblottad, att jag samma dag mot kontant betalning inköpte: säng med bolster, kuddar, täcke och linne samt byrå m. m., som kanl styrkas med vittnen. :) Bör en nykommen elef användas till maktpåliggande göromål, äfven om han genom fjäsk och ögontjeneri skulle söka vinna förtroende hos förmän? 3?) Jag är öfvertygad att öfverdirektören Norling här tillskapat en osann uppgift till sin ursäkt; ty då jag önskade komma hem på några veckor för att söka förskaffa mig större och bestämdt understöd, så anmälde jag mig hos öfverdirektören, som då utfärdade följande intyg: Berent Eriksen Aakre från Söndmör uti Norge har sedan den 2 Januari detta år öfvervarit föreläsningarne och öfningarne vid härvarande veterinär-inrättning, samt varit flitig och arbetsam och under tiden fört ett anständigt lefverne,! hvarföre han hes vederbörande rekommenderas ! till erhållaede cf understöd för att fortsätta sina sludier. Stockholm den 9 Maj 4846. S. ÅA. Norling. Chef för veterinär-inrättn. 6) Hvarföre-förvexlar öfverdirektören en af stalsrådets medlemmar med regeringen? 7) Skulle öfverdirekt. behaga anvisa mig den säkra handenp, så skall jag öfverräcka densamma skrifvelser, som intyga de remisser, som hr statsrådet m. m. Stang, dels sjelf ädelmodigt, dels genom andra vederbörandes sammanskott, mig månadtligen tillsändt. 5) Besynnerligt hvad ordet skuld gerna föresväfvar öfverdirektörens minne! Hvarföre ej då öppet visa när och hvilka på mig förlorat penningar? ?) Då öfverdirekt. Norling ej brukar vara i förlägenhet — på ord, hvarföre ej då anföra tydligare mina yttranden; — han hade ju vittnen att åberopa? !0) Skall man straffas, då man säger sig vilja klaga för högre auktoriteter öfver lidna oförrätter? Månn tro ej det vore nog österländskt? !!) Visserligen behandlades jag vid tillfället som ett djur, men höjde min röst endast till af nöden påkallade rop om hjelp — ej till hvad öfverdir. kallar skällande. !) Huru reglementariskt och pligtenligt öfverdirekt. handlat, finner läsaren af Kongl. Sundhbetskollegii utslag och den deri öfverdirektören gifna tillrättavisning. !5) Här vill öfverdirekt. åter tillskrifva mig en 0osanning. Den som kan och vill läsa hvad jeg i mitt klagomål anfört, finner, att jag påstår mig ej vara den förste ete. ete. Då öfverdirekt. nu i sitt svaromål namnger en före mig, så påstår han likväl, att Kong!. kollegium skall finna att jsg anför en csaännring. Månne detta ej är för mycket begärdt, ehuru konsiderationer alltid äro berömvärda? :) Att jag ej låter vöfvertala mig till något, som strider mot min öfvertygelse, torde bevisas deraf, att jag — ehuru en allmänt aktad, med hög bildning för och verklig förtjenst om inrättningen, utmärkt lärare och professor tillrådde mig qvarstanna, likväl i full öfvertyge!se om min rättvisa sak — ej följde hans råd. Pen slutliga insinuation öfverdirekt. tillåter sig, att jag ej skulle handlat proprio motu, saknar all grund. AA ee fr jä Cr