som kallades gäldenärssalen, och som hade utsigt åt Newgategatan, med mycket frisk luft och dager,. Kanhända likväl något för mycket af förra sorten; ty som fönsterna voro utan slasrutor, så hade fångarne allt för mycken känning af väderlekens omskiften och af östliga vindar. I Om de qvinliga fångarnes rum har ännu in-. senting blifvit sagdt. Det fanns två sådana. Det ena kallades vattumanssalen, ett ohyggligt! näste som gränsade intill gångporten, och der! de fångna genom en liten med galler försedd: öppning anropade de förbigående om allmosor. Det andra var en rymlig och luftig kammare, belägen i öfversta våningen åt norra sidan, och kallades myladys bäkte. Intetdera af dessa rum hade något sängställe, utan de olyckliga invånarinnorna voro tvungna att söka sin hviloplats på bara golfvet. Båda rummen voro för öfrigt i det smutsigaste och vedervärdigaste skick, och de som bodde der voro sjelfva föga mindre osnygga. Men icke nog dermed; de voro också i lika hög grad oanständiga och påflugna. Det är med icke liten ledsnad, säger en anonym beskrifvare om Newgate, som Jag nödgas anmärka, att qvinnorna i hvart enda rum i detta fängelse äro vida värre än de värsta bland karlarne, så väl i anseende till lefnadssätt och uppförande, som förnämligast hvad konversationen angår, hvilken, till deras eviga blygd, är af en så låg och smutsig art, att sjelfva helfvetet svårligen skulle kunna upptänka något afskyvärdare. Det fanns två häkten för dödsfångar; ett för hvartdera könet. Det för karlarne låg hära Intill vaktrummet, hvarmed det sammanhängde medelst en mörk gång. Det var ett stort rum, omkring tjugo fot långt, och femton fot bredr, och hade ett hvälfdt stentak. Egentligen hade detta rum i fordna tider varit en gångport på högra sidan om stora inkörsporten, men seder