har sin vattenhink bredvid sig, att väta krubban., Tålmodigt afhörde jag de epitheter, som i mindrelt städade, dock ej ovanliga uttryck mig af läraren tilldelades. Vid middagstiden samma dag eller några timmar sednare, då jag gick att från smedjan afhämta en rökningsapparat, mötte mig: herr öfverdirektören sägande: du är en infam satan, mitt svar var: jay får ödmjukeligen bedja att ejrara föremål för en sådan behandling som herr öfverdirektören lät mig undergå i stalletv. Då tilldelades mig af öfverdirektören flere slag. Jag utropade då till de kringstående eleverne Bergqvist och Appelqvist samt några främmande, som vid tillfället voro å gården: sen mine herrar, jag tager eder till vittnen hvem som förgår sig; jag fick då slag på slag under vägen till porten, då jag högt uttalade: är detta h-ederligt herr öfverd:rektör? Djupt smärtad af denna misshandling begaf jag mig ögonblickligt till Kongl. Sundhets-Kollegium, men då dess session redan var upplöst för degen, gick jag åter till inrättningen och anträffade ö verdirektören i ridhuset, sade jag mig nödgas söka skydd hos norrska ministern för den behandling jag rönt. Jag blef då i flere vittnens närvaro tilldelad flere örfilar hvarvid jag öppet utsade: under sådan behandling kan jag ej vid denna inrättning qvarblifvar; jag aflägsnade mig och utgick för att söka mig logis. Följande dag, Tisdagen, möttes jag af öfverdirektören med följande fråga: är du ej redan härifrån? hvarpå jag svarade: då jag har mina effekter att samla och ordna samt några affärer med härvarande kamrater har jag ej förr än i dag hunnit, men till afton skall det ske, intet vidare föreföll. Mot kl. 10 på aftonen, då jag var upptagen med slutliga inpackningen af mina effekter, inträdde öfverdire:tören i mitt rum frågande: om jag ej efter hans befallning redan hade rest samt om jag yttrat det han ej hade magt alt jaga bort mig. Då svarade jag: jag har sagt, att den Kongl. författning, hvarefter denna inrättning bör styras, lemnar ej åt direktören alt utan ransakning godtyckligt behandla eleverne; det bör väl visas hvad jag gjort? föröfrigt synes ju att jag snart slutat inpackningen. Öfverdirektören och läraren öfverhopade mig då i kamraternas närvaro med en mängd mindre välljudande benämningar, hvilka anständigheten förbjuder här anföra, nog att de voro de vanliga termer, som kännas af en hvar hvilken varit i tillfälle att erfara det sätt hvarpå han, serdeles om qvällarne, vid sina besök på inrättningen uppfattat betydelsen af sitt förmanskap och Lärarekall. Vid utgåendet från rummet sade ban: ja i natt får du bli qvar,, men då jag dertill svarade nej, anhållande att få i frid gå till en min i grannskapet boende landsman, alldenstund efter en sådan behandling som jag erfarit, jag ej vågade qvardröja, så gick jag på samma gång som öfverdirektören ur rummet med uttrycket: jag önskar undersökt hvad jag gjort, underkastar mig ransakning och rättvis pröfning, ej godtycklig behandling. Då sade öfverdirektören: vet hut, du har klayat för norska ministern, min ret du; här är jag statsminister, hvarvid han med knuten näfve tilldelade mig flere slag för munpen så att blodet utflöt, samt derpå fattade öfver näsan och det på sådant sätt, att ej allenast skinnet utan äfven kött medföljde naglarne, hvarefter flere käppslag mig ånyo tilldelades och hvarefter blånader förefinnas. Jag nedskyndade då på gatan för att snart erhålla en fristad, och då jag nedkommande sade: god natt herr direktör, hvarvid svarades: vet du intet min titel. Jag ursäktade att min upprörda sinnesförfattning vållat att jag glömde säga öfverdirektör, hvarefter jag gick, tilläggande: herr öfverdirektör, jeg skall anmäla hvad som passerat, till Kongl. Sundhetskollegium. Då jag hunnit att något aflägsna mig befalldes min studiikamrat Bergqvist, som under hela qvällen med lykta åtföljt öfverdirektören, att taga mig tillbaka, hvilket han äfven skyndade att verkställa, sedan han aflemnat lyktan, som under tiden hölls af öfverdirektörn sjelf. Bergqvist, mig i fysisk styrka vida öfverlägsen, fattade då mig med våld, och ehuru jag ropade: låt bli, du förgår dig, så drogs jag åter till inrättningens port, der öfverdir. väntade med lyktan i handen, samt sade: nu skall vi ha in honom medicinalrummet, han skall ha fers ech tjugu. Jag släpades långs gården in uti medicinalrummet och efterföljdes af öfverdir. som öfverhopade mig med sina vanliga så kallade qvällsuttryck. Oviss om sakens utgång eller det behandlingssätt som väntade mig, höjde jag allt mer mitt rop om hjelp, då Bergqvist medelst påtryckande af sin hand på min mund, sökte tysta mina nödrop. Då jag blifvit insläpad, kände jag mig nära svimning, hvarföre, då jag fick tillfälle öppna munnen, jag begärde vatten. Att ordriktigt framställa det bohagsting hr öfverdirektören och läraren efterfrågade och hvarur han ansåg mig böra tilldelas en läskedryck, förbjuder anständigheten. Men, då jag förnyade min begäran att få smaka något vatten, inföll han med uttrycket: smaka på den der, hvarvid ban flere gånger strök käppen öfver mina läppaf och tänder. Af mina nödrop påkallad, hade emellertid min landsman Borchgrevink inkommit, samt frågade hvad som var å färde; från detta ögonblick upphörde min handgripliga misshandling, men fortsatte öfverdir. med otidiga tillmälen om minahärstädes vistande, samt läfven öfriga landsmän, hvarefter han utgick, och TI hvarvid af de tillstädes varande kamraterna öppet yttrades: i dag har gubben varit upprymd alliIscdan förmiddagen. Då jag nu framställt sanningsenliga förhållandet med min misshandling, återstår mig endast att uppmana hr öfverdir. på heder och samvete ådagalägga den brottslighet, som från min sida påkallat ett sådant bemötande. Förefinnes ej giltiga skäl åter, så måste hvarje rättänkande på Idet högsta förvånas att erfara, det en man, åt hvilIken det lemnats det ädla kallet, att värda en på istatens dryga bekostnad organiserad institution, till Iden grad kan glömma hvad moral och samvete bjuda. För mig enskildt, är denna tilldragelse af mångdubbel betydelse, alldenstund jag på aktade pj vetenskapsmäns uppmaning, och medrfrikostiga landsmäns bidrag, samt hedrande testimonier om flit, seIder och vandel, utfärdade af universitetslärare, dem ljag lärt känna, akta och värdera, villigt mottog det anbefallda uppdrag att vinnlägga mig om veterinärstudiet, för att, återkommen till min hembygd, geInom allvarlig vilja och fast kraft, gagna i mitt yrke loch såmedelst tacksamt återgälda rättmätiga forIdringar. ) Nu genom det behandlingssätt jag erfarit, nödgas ljag återvända utan ernående af det sökta målet, -Ikanske äfven med deras missnöje, som, möjligtvis lokunnige om sanna förhållandet, kunna missledas. ISe der äfven en orsak hvarföre jag ansett mig all