Aftonbladet – 29 september 1847, sida 1

JACE SHEPPARD.) ROMAN AF W. HARRISON AINSWORTH NIONDE KAPITLET. GAMLA NEWGATE. I början af tolfte århundradet — om det va; under Henrik den Förstes eller Stephans regering, är ovisst — blefvo de fyra förnämsta ingångarna till staden London ökade med er femte port, hvilken på den tiden — det förstås af sig sjelft — var omgifven med vallar; grafvar och andra befästningar. Denna port som kallades Newgate (Nya porten), emedan den var sednare bygd än de öfriga, furtfor i mer än 300 år att begagnas som häkte för riksförrädare och mördare. Emedan den vid nämnde tids förlopp hade blifvit gammal, förfallen och mycket ohygglig,, som det heter i krönikorna; så blef den då ombygd och utvidgad af den ryktbare lord mayorns i London sir Richard Whittingtons testamentsexekutorer; hvarföre den sedermera, bland en viss klass studenter, — dem som med stränghet examineras i Old-Bailey, och taga Högsta graden vid ändan af Hydepark — fick namn af Whittingtons, eller genom förkortning, Whits skola. Det torde här böra nämnas, att denna port, som gifvit sitt namn — ett namn som sedermera erhållit en så förfärlig betydelse — åt hvarje följande byggnad, som man uppfört på samma ställe, blef år 1400 genom ett gåfvobref a! Henrik VI skänkt åt Londons borgare, såsom en belöning för de tjenster de gjort konungen, och har alltifrån den tiden varit stadens jemte grefskapet Middlesexs allmänna fångelse. Ingenting märkvärdigt timade sedan med Newgate, ända till det minnesvärda året 1666, då denna byggnad blef helt och hållet förstörd vid den stora eldsvådan. Det är den ) Se A. B. 4 197—9924.