Aftonbladet – 29 september 1847, sida 1

Förnämsta skådeplatsen för dessa vedervärdiga orgier var den nyssaämnia källaren — ett stort men lågt källarhvslf, beläget ungefär fyra fot lägre än gatan, och fullkomligt mörkt, då det icke upplystes af en sprakande brasa eller af talgljus instuckna i pyramidlika högar af gyttja, som stodo midt på golfvet, med en rad byttor och tunnor på ena sidan, samt bänkar och bard på den andra. Här voro samtlige fångarne, gäldenärer så väl som brottslingar, män så väl som qvinzor, församlade så länge deras pengar räckte, och förnötte tiden med att dricka, röka, samt spela kort eller tärningar. Ofvauföre var en stor sal, som stod i förbindelse med källaren genom en trappa och vid hvars andra ända var en ofantlig gallerport, på ställets rotvälska kallad Luckan, der missdådarne från öfra rummen tillätos genom gallren samtela med sina vänner, eller också, om de önskade slippa in i salen, eller ville gå ned i den bullersamma källaren, hade frihet dertill mot erläggande af ea liten särskild afgift. Sålunda gällde samma plundringssystem öfverallt och vid alla tillfällen. Fångvaktarne röfvade fångarne; fångarne röfvade hvarandra, Två stora rum voro belägna i portbyggningen; det ena, kalladt Stenrummet, och bestämdt för betydande gäldenärer, hade utsigt åt Holborn; det andra, som kallades Stensalen, i anseende till en ofantlig sten midiirummet, på hvilken man slog fjättrarna af dem som voro dömda till döden, innan de utfördes till afrättsplatsen, hade fönsterna åt Newgate-gatan. Här fingo fångarne taga sig rörelse; och författaren till: Den engelska spetsbofven, har lemnat en nätt men träffande tectning af deras utseende under det de voro härmed sysselsatte. Då jag först blef bekant med stället,, säger denne författare i sin bok om fängelsets elände, tyckte jag, att desse fångar, som vandrade fram och tillbaka i Stensalen, liknade äfven så många