Aftonbladet – 29 september 1847, sida 1

för bysatte gäldenärer; och det nöje, som nå gon förbigående tillifventyrs kunnat hafva a den präktiga byggnadens betraktande, tillintet gjordes vid åsynen af de bleka ansigten och smutsiga figurer, som syntes igenom de med starka jerngaller försedda fönstren. Några år efter den tid, då vår historia tilldrog sig, ble en ofantlig ventil uppsatt ofvanför porten, i ändamål att rensa luften i fängelset, som, i anseende till dess otillräckliga utrymme och ständigt öfverfyllda personal, aldrig var fritt från den förfärliga epidemi, som nu lyckligtvis är okänd, och som kallades fångfeborn. Så förskräckligt härjade verkligen denna sjukdom, för hvilken missdådare och gäldenärer voro i lika hög grad blottställde, att man stundom utförde hela kärrlsster af sådana olyckliga offer, och kastade dem utan all ceremoni i en afsides grop på Christkyrkans begrafningsplats, Gamla Newgate var deladt i tre särskilda fängelser, Masters-side, Common-side och Pressyard. Det första deribland, som låg i södra delen af byggaingen, utom ett rum öfver porten, var bestämdt för bättre gäldenärer, som bade råd att betala hyra för ram och möbler, samt drickspengar med mera. Det andra, som innefattade hela mellersta delen af huset, Var i många hänseenden af sämre beskaffenhet; der funnos till och med flera högst osunda och ohyggliga rum under jorden; det var gemensamt för gäldenärer och brottslingar — en förening, som var lika litet gynsam för de förstnämndes trefnad som för deras moralitet; också, i fall de kommo dit med något begrepp om heder, lemnade de sällan detta ställe med orubbade grundsatser. Det sista af de tre fängelserna — i alla af:eenden det bästa och minst ohelsosamrna, emedan det låg för sig sjelft, bakom Phoenix-court, skildt från hufvudbyggningen — var förbehållet åt statsförbrytare och sådan? personer, som voro villiga att betala de