outeradekammaren beviljadt anslag till inrikesoch jordbruks-departementet. RIKSDAGSMANNA-VALEN. Wimmerby stad har förenat sig med Linköping, om boktryckaren, mag. Palmer. Som vi efter Jönköpingsbladet infört den oriktiga uppgift, att den för Östbo härad valde riksdagsfullmäktigen skulle heta Andr. Bongtsson Spångberg, få vi härmed rätta densamma, emedan namnet endast är Anders Bengtsson. Bostaden är dock riktigt uppgifven. Efter anförda besvär öfver att vid valet till riksdagsman för Jemtlands norra domsaga, elektorerna först valt bonden Jonas Ersson i Dille, men sedan anmärkning emot honom blifvit gjord, valt Erik Nilsson i Östbacken, har Konungens Befallningshafvande i Jemtlands län förklarat Jonas Ersson ega, att som fullmäktig vd riksdagen sig inställa. — Götheborgs Handelsoch Sjöfarts-tidning har en korrespondensartikel, daterad Arvika d. 40 dennes, som bland annat innehåller några detaljupplysningar anzående en nyligen i Brunskogs pastorat utförd väganligening, som lärer vara alldeles misslyckad. Korrespondenten yttrar sig härom som följer: H. M. Konungen skall, efter hvad det berättas, hafva varit högst förtörnad öfver den misslyckade nya väganläggningen genom Brunskogs pastorat, och högstdensamme lärer uti ganska allvarliga ordalag gifvit denna sin obelåtenhet tillkänna. Sådant kunde också enhvar, som rest den nya vägen, vänta sig; ty sällan har man väl sett ett i så hög grad misslyckadt företag. Förslaget visar, bland annat, att vägen icke finge docera mer, än en aln på 20, och nu lärer den luta öfver 2:ne alnar. Imedlertid kostar denna väg staten omkring 11,000 och Jösse härad 20,000 rdr, allt banko, och man har till ersättning för detta betydliga kapital — en sämre väj än förut. Väl om detta kunde väcka på vederbörande, att framdeles med mera uppmärksamhet följa dylika företag. och att en annan norm måtte komma att följas i och för vägutstakningar i allmänhet samt uppsigten öfver arbetena, så att icke hädanefter, som hittills, största delen af anslagen åtgå till aflöning åt tjensteoch besigtningsmän, och det arma folket nästan ensamt får betala fiolerna! Samma korrespondent meddelar efterstående rätt nätta notis, som säkert skall läsas med nöje: Såsom en kuriositet må nämnas, att en gammal, ogift gumma från Elgå socken presenterade H. M. Drottningen ett par af henne sjelf konstrikt stickade bomullsvantar och ett par armmuddar. Så väl presentens ovanlighet, som gummans frispråkighet roade Hennes Maj:t på det högsta. Samtalet, som fortsaltes en längre stund, var rätt interessant att åhöra, och må deraf endast nämnas, att gumman, bland annat, i det hon pekade på Prinsessan, frågade: Å dä hännas dotter? Hennes Maj:t, road af frågan, besvarade den med pja, och tillade, visande på Prinsarne, der ser ni mina söner och der borta står Kungen; hvarvid gumman, under en sorts hänryckning, sammanknäppte sina händer och utropade: Nå harri Gud, hva dä va rolit att få se dä höga Harrskape! — Då gumman förklarat, att hon icke vore i behof, och att det således icke varit i ändamål att få penningar, som hon infunnit sig, så erbjöd Hennes Maj:t icke heller någon betalning, utan tackade gumman hjertligt, i det hon klappade henne på axeln för gåfvan, den hon lofvade att med nöje begagna, samt bad gumman dröja en stund derute. Förtjust öfver de vänliga uttrycken, utropade den gamla, under en djup nigning: Gud välsigne dä höge Harrskape! Efter en stunds förlopp öfverlemnade Prins Gustaf åt gumman, som, efter befallning, dröjt på gången, tvenne dukater, med begäran att hon ville gömma dem såsom ett minne af Kungen och Drottningen. — Götheborgstidningen berättar, att en tomt vid Lilla torget derstädes, med hus och tomt åt Nordliden, blifvit af stadsmäklaren Bl-y inropad för 44.073 rdr 46 sk. bko, såsom det säges för H. M. Konungens eller någon af Prinsarnes räkning, och att nämnde tomt lärer komma att oförtövadt bebyggas till bostad för dan Kanocl farnsilion