ket, som skilde männernas celler från qvinnornas. Här frågade han efter fru Sheppard, och en gammal qvinna erbjöd sig genast att visa honom till hennes cell. I dag finner ni henne temligen lugno, yttrade qvinnan, under det de följdes åt; men eljest har hon varit mycket våldsam på den sista tiden. Hennes sköterska säger, att hön kan ännu lefva länge nog; men jag tycker, att hon tar af beständigt. Gud hjelpe henne! suckade Jack. Jag hoppas, hon får lefva. Säg inte så, herre, invände den gamla qvinnan; hennes förlossning från sitt elinde vore en Guds nåd. Om ni hade sett henne så som jag sett henne, skulle ni inte önska henne så ondt som att lefva längre. Då Jack ingenting svarade, fortfor hon: Det säges, alt hennes son har ändtligen blifvit fasttagen, och kommer att bli bängd; och det fägnar mig, ty det är helt och hållet hans skuld, att hans stackars mor är här. Derafser man brottets följder. De elake bringa förderf öfver alla som ha någon förbindelse med dem. Och så älskvärd den arma varelsen är annars, så skulle det röra ett hjerta af sten att se herne då hon är i sitt vilda lynne. Hon kan skriva flera dagar och nätter å rad. Om Jack Sheppard finge se sin mor en gång i detta tillstånd, så vore det en läxa han aldrig skulle Iglöre ma, — och en allvarsammare läxa än sjelfva bödeln kunde g2 honom. Ehuru förhördad han må vara, skulle han bli rörd af hennes lidande. Men han har aldrig varit hos henne — aljrig! Pratande sålunda oupphörligt, kom hon ändttigen till stället, tog fram en nyckel, och sade: Det här ör fru Sheppards rum, herrel, Lemna 0s3 allena, min goda gumman, sade J:ek och st.ck en ging i hennes hand. Så länge ni behagar, min goda herren, sade Iden gemla, med en djup nignng, och öppnade dörrn. ,Stig in hör. Ni behöfver inte vara rädd för henne. Hon är inte elak af sig — och dessutom är hon fängslad, så att hon inte Ikan räcka er.