— som framför alla andra bort vara fredadt från allt främmande intrång, — hade blifvit förvandladt till en offentlig skådeplats. Här samlades alla slags lättsinniga och utsväfvande menniskor, här stämdes utan försyn möten, och åskådarne roade sig åt alla de galna griller, som ställets usla invånare företogo sig. Sedan Jack inkommit genom den yttre porten och gått den ofvannämnda breda sandgången fram, steg ban uppföre terrassen och blef genom den stora jernporten insläppt i hospitalet, emot vanlig betalning till porivaktaren. Det förfärliga skrik och buller, som här mötte honon från alla sidor, gjorde honom nästan döf. Somliga bland de galna skramlade med sina kedjor; några storskreko; andra sjöngo; andra åter bultade med ursinnig häftighet på dörrarna. Med ett ord, det var det grufligaste oväsende han någonsin hört. Midt ibland allt detta Jarm sågos likväl särskilda grupper af glada och skrattande herrar och damer, som vandrade från cell till cell och funno en särdeles förnöjelse i åskådandet af detta rysliga elände. De läto öppna för sig några af de märkvärdigaste galningarnes celler, och Jack kunde ej underlåta att i förbigående kasta en blick in till de olyckliga varelserna. Här var en halfnaken stackare, med balmkrona på hufvudet och träspira i handen, sittande på golfvet med lika mycken värdighet, som en monark -på sin thron. Der var en galen musikant, synbarligen hänryckt af beundran öfver de missljud han framlockade ur en barnviol. Här var en gräslig figur, som gnisslade med tänderna och tjöt som ett vilddjur; der va en älskare, med sammanknäppta händer och trånande ögon, riktade mot himlen. I en cel sågs en jigsre, hvars hufvudskål hade blivi spräckt under d:t han jagade och som oupphörligt ropade på sina hundar; i en annan fanr man ett exempel sf den bedröfliga galen skep, som yttrar sig genom meningslöst jolle) och vild skrattlust, i förening med djup svår modighet. Jack skyndade från detta bjertslitende ski Idespel, och kom snart till öppringen i skran