Aftonbladet – 28 september 1847, sida 1

JACE SHEPPARD.) ROMAN AF W. HARRISON AINSWORTnI. Gode Gud! utropade snickaren och gned sig i ögonen. Detta är mer underbart än allt det öfriga. Thames! det här är ingen förfalskning. Ni tror verkligen att det är sant, min far? Jag är fullkomligt öfvertygad derom. Jag trodde alltid, att fru Sheppard var af ädlare börd, än hön syntes. Det trodde också jag, sade Winifred. Låt mig se det der papperet. Arma själl suckade Wood och torkade tårarna ur sina ögon. Arma själ! åtminstone är denna smärta henne beosparad. Jack! Jackl ni har mycket att ansvara för! Ja, i sanning, det har jag,, svarade Sheppard med ångerfull ton. Om detta dokument äger sin riktighet, fortfor Wood — och jag är fullt öfvertygad derom — så är ni lika beklagansvärd som ni är brottslig. Se nu, hvad ni har gått miste om genom ert elaka uppförande! Se hvad ni kunde ha varit! Det är ert straff. Jag känner det djupt, svarade Jack med verklig ångest; och det smärtar mig mer för min mors skull, än för min egen. pHon har nog lidit för er,, sade Wood. Det har hon,, sade Jack, med bruten röst. Ja, gråt, syndarel ropade snickaren, något blidkad. Dessa tårar skola göra er godt. Plåga honom ej vidare, min bista far,, sade Winifred; hans lidande är djupt nog. Ack, ångra er, Jack, medan det ännu är tid! ångra ert elaka uppförande. Jag vill bedja för er. Jag kan inte ångra mig — jag kan inte bedjav, svarade Jack, som plötsligen återtog sitt öfvermodiga skick. Jag skulle aldrig ha blilvit hvad jag nu är, om inte för er skull För min skull?, utropade Winifred. Ja, jag älskade er, svarade Jack. vBli inte förskräckt — det är förbi nu — jag älskade er som gosse, vill jag säga; men utan hopp, I So A. B. M 4197—293,