Aftonbladet – 28 september 1847, sida 1

ställe ba vi intet skydd. Här kan det hända, alt vi bli mördade allihop, och ingen blir vis af skadan.v Det är någon i trädgården, ropade Jack; jag såg ett ansigte på fönsterrutan. Hvar? hvar?, skrek Thames. ,Var stillal sade Jack. Jag skall genast öfvertyga er om sanningen af hvad jag sagt; och med detsamma få vi veta, om fienden verkligen är här. Med dessa ord gick han fram till fönstret, öppnade det och ropade utåt med Thames Darrells röst: Hvem är der?a Svaret blef ett pistolskott. Kulan gick öfver hans hufvud och stannade i fönsterposten. Jo, jag hade rät, sade Jack, i det han åervände från fönstret med samma köld, som om ingenting hade passerat. Det är verkligen Jonathan. Er morbror — Vår morbror är red bonom. Jag såg dem begge. Kan jag lita på er? frågade Thames ifrigt. Det kan nin, svarade Jack. Jagzg skall fikta för er till min sista 2ndedrägt. Följ mig då! ropade Thames, i det ban drog sin värja och sprang ut genom fönstret.! Till verldens ända, svarade Jack och störtade efter honom. Thames! Thames!s skrek Winifred och rusade till fönstret. För Guds skull! ... Han syns ej mer! Hjelp! hjelp! ban blir visst mördad! ,Mitt älskade barn! ropade Wuod cch drog! benne med våld tillbaka från fönstret, just då hon var färdig att hoppa ut, I detsamma hördes två skott och derefter värjors klingande mot hvarandra. Småningom aflägsnade sig striden, tilldess slutligen ingenting mer hördes. Wood hade imedlertid tillkallat sina manliga tjenare och försett dem med sådana vapen, som i hast kunde påfinnas, hvarefter de begåfvo sig ut i trädgården, der det första föremål, de upptäckte, var Thames Darrell, lig-, gande sanslös på marken och simmande i sit