Aftonbladet – 28 september 1847, sida 1

och det gjorde mig förtviflad. Nu, sedan det ir för sent, finner jag, att jag kunde ha varit er värdig — att jag är af lika god härkomst, som FTnames Darrell. Men jag will inte tänka mer på den saken; jag kunde bli tokig. Hör nu, Thames; jag her sagt, att ert 1f är i fora. Förakta inte mina varning. Sir Rowland Trenchard vet, att ni har återkommit till England. Jag såg honom i natt hos Jonathan Wild, sedan jag undkommit ur Nya fängelset. Han var då nyss anländ från Manchester, på den förrädiske tjuitagarens kallelse. Jag hörde deras öfverläggning, som gick ut på att mörda er. Det skulle verkställas redan i afton. ) min Gud skrek Winifred, medan hen nes far, full af fasa, lyfte sina händer mot himlen. Då jag nu dessutom säger er,, fortfor Jack, att, näst efter er, äro min mor och jag närmaste arftagare till min morfars, sir Montacute Trenchards egendomar, så torde ni erkänna, att min varning är åtminstone oegennyttig. Det skulle jag verkligen erkänna, om jag kunde sätta tro till er besynnorliga bistorian, svarade Thames, med någon förvirring. Här är Jonathan Wilds skriftliga order till Quilt Arnold, återtog Sheppard och lemnade fram plinboken, som ban funnit i janitscharens rockficka. Deita bref visar uppenbart, att en öfverläggning ögt rum mellan eira fiender. Thames kastade ögonen derpå, ceh sedan han betänkt sig några sekunder, frågade han: Hur skulle det der mordanslaget vara tillstäldt ? Det kunde jag in!e få reda pi, svarade Jack; men jag råder er att vara på er vakt. Om jag inte bedrar mig, så äro de redan här i grannskapet, Härl, ropade Wood med förskräckelse. Min himmelske Gud! hvad är att göra? Så mycket vet ja2g, fortfor Jack, att Jonathan Wild ärnar sjelf leda anfallet Jonathan Wild! upprepade snickaren darrande. Då är det förbi med oss. Ack, mina vänner, hvad jag ångrar mig, att jag nånsin lemnade mitt hus på Wych-gatan! På detta