Aftonbladet – 27 september 1847, sida 3

änge krämare eller bräånvinsbrännare annu funnos, och kunde derigenom tillverka huru månsa representanter som heldst. et — Uti Nerikes Allahanda förekommer ett, sedan äfven i flere andra tidningar återgifvet, temligen hätskt och hånfullt utfall mot generaldirek!ören von Troil för det ban, vid ett besök på Carlstens fästning under en embetsresa, mot kommendantens inrådar, såsom det heter, förordnat att en lifstidsarrestant, vid namn Schreil, som var belagd med jernsele eller kropps! gt finzsel, emedan man fruktade att han skulle rymma, men som för öfsigt förhållit sig stilla, kulle befrias från detta fängsel, hvarvid arreslanten säges hafva gifvit sitt hedersord, ati han ej skulle rymma. Han passade likväl kort derefter på vid eit vaktombyte och rymde, men bar snart åter blifvit gripen. Nerikes Allehanda grinar nu och likasom triumferar öfver rymningen, tilar om falsk filartropi o. s. v. Oss synes detta grin malplaceradt, och hr generaldirektören von Troil torde med långt mera lugn kunna bära förebråelsen att han varit för mensklis, än om förbållsndet varit tvärtom. Det är väl temligen klart, att icke fånzens såkallade hedersord, utan öfvertygelsen om olämpligheten alt n arrestant, som förhåller sig stilla, skall inom en väl bevaksd fästning behöfva gå belagd med svåra bojor, föranledt förordnandet om deras aftaginde. Att karlen sedan rymde, der:ill måtte väl någon försummelse i tillsynen å bevakningen vara mera skulden än hr v. Troils mensklighet. Månne icke artikeln till och med kan ha tillkommit för att afvända uppmärksambeten från deana omständighet. — I Nerikes Allahanda läses: Vid åtskilliga domstolar inom länet har företett sig det oskick, både förr och nyligen, att tysta meddelanden utan anmärkning genom hviskningar och dylikt fått ega rum så väl emellan åklagaren och domaren, äfvensom emellan parterna och de förut nämnde. På dylikt sätt kan ju rättvisan vridas både hit och dit; och lindrigast sagdt, är ett dylikt oskick stridande emot den aktning för sanning och rätt, hvilken den lagskipande makten, enligt aflagd ed, åtazit sig att städse iakttoga. Detta oskick vid domstolarne har jer väl det menligaste inflytande på allmogens tänkesätt, hvilken tror vid ett tingsbord, besatt af ordföranden och några s. k. nämndemän, att sakerna der afgöras icke så mycket efter de döda lagparagraferne, som icke desto mer efter lefvande personer och döde omständigheter.n