Aftonbladet – 27 september 1847, sida 3

ee mig ifrån att sjelf bli er bödel. Ack, att jag skulle uppföda en sådan orm i min harml Hör mig, herre! sade Jack. Nej, jag vill inte böra er, mördare!, svarade Wood, Jag är ingen mördare, invände Sheppard. Jag hade aldrig för afsigt att tillfoga er hustru något ondt, och skulle hellre velat dö, än begå att så askyvärdt brott.n Tro inte att ni kan bedraga mig, förmätne isling! ropade snickaren, Om ni också inte var hufvudman för mordet, var ni likväl medhjelpare. Hade ni inte fört er kamrat bit, så hade det aldrig skett. Men jag lofvar er, att i skall hänga, bof; lita på det, att ni skall hänga Mitt samvete frikallar mig från all delaktighet i denna ogerning, svarade Jack med ödmjuk ton. Men det, som är gjordt, kan ej indras, och jag har inte kommit bit, för att urskulda mig. Jag har kommit, för att frälsa ert lif, tillade han och vände sig till Thames. Jag vet inte, att det är inågon faran, sade denne. Då bör ni så mycket mer tacka mig, för det jag varnar er. Ty ni är verkligen i fara. Faran kommer väl då från någon af era kamrater ?p Den kommer från er morbror, som äfven är min morbror, sir Rowland Trenchard., ,Hvad skall detta fåfänga skryt betyda? frågade Thames. Sir Rowland — er morbror? Det är inte något fåfingt skryt,, svarade den endre. Ni är verkligen köttelig kusin till inbrottstjufven Jack Sheppard.n Om han det vore, så skulle han; minsann, ha ett slägtskap att vara stolt öfver anmärkte Woad, i det han höjde på axlarna. Det är lätt att göra elt sådant föregifvanden, yttrade Thames med föraktlig min. Och Jika lätt att bevisa det, svarade Jack, i det han räckte bonom betyget, som han bade rilds portfölj. Läs S t och ät Wood. (Forts. följer.) Åg CA ss ögnade hastigt igenom pc le det med en ventrogen blick