Aftonbladet – 27 september 1847, sida 2

I er vördade mors namn, hvars förlust jag evigt skall beslaga, ber och bönfaller jag, att ni Svarar mig, envisades Kneebone. ,Hvarföre — af hvad skäl skulle ni vägra att mottaga hans anbud?) För det vi äro af olika ståndn, svarade Winifred, som ej kunle motstå en så högtidlig uppmaning i modrens namn. Ni är ett mönster 2f klokhet och försigtighet, återtog klädeshandlaren. och makade sin stol närmeare Mill hennes. Bördens olikhet med ör alltid vantrefnad i äkta ståndet. Jag är öfvertygad, att när kapten Darrells bärkomst en gång blir känd, så befiones han vara af högvälboren ätt. Åtminstone hoppas jag det för hans egen — så väl som för min skull — tillade han i sitt sinne. Han har verkligen ett förnämt utseende. Och nu, min engel, sedan jag lirt känna edra tänkesätt i detta :fseende, är jag beredd att uppfy!la det löfte jag i lifstiden gaf åt er djupt sörjda och saknade mor, hvars minne jag evigt skall vörda. Ett löfie åt min mor?) utropade Winifred, som ingenting misstänkte. Ja, min engel; det var ett löfte jag gaf henne långt innan hon dog — Gud fröjde hennes själl Hon så godt som aftvang mig det, och jag förband mig med en högtidlig ed till dess uppfyllande. Ack! säg mig för all del, hvad det var. Det vill jag så mycket hellre göra, som det angår er sjelf. Men lofva mig först, att ni inte undandrager er att åilyda hvad som blifvit föreskrifvet af henne, hvars minne vi begge äro pligtige att evigt vörda. Lofvar ni det? Ja visst! — så framt det står i min makt. Men säg då, hvad det är fråga om! hvad var Idet ni måste lofva?, I Ått åt er offra mitt bjert2, min band, mitt (Lifl svarade Kneebone och kastade sig för hennes fötter. Hvad gör ni, min herre?, ropade Winifred och steg upp. Olikhet i börd kan ej bli något hinder för en förening mellan oss), fortfor Kneebone. Jag :är, Gudskelof! ej af adlig börd.,