Aftonbladet – 27 september 1847, sida 2

undertecknad paå Hushållningssällskapets vägnar, af L. G. von Eellens och Lars Arnell. — Inom åtskilliga embetsmannakretsar har på de sednare veckorna temligen allmänt omtalats, att Regeringen just ru skulle va:a allvarligt sysselsatt med att vidtaga något definitift beslut i afseende på embetsverkens d.v.s. de såkallade kollegiernas organisation, för att kunna framligga densamma, i sfszende på frågan om förändrade lönereglerngsr, till Ständerna. Det är bekant, att Aftonbladet redan ett par gånger tillförene uttalat dn tankan, att churu en sådan organisation i sig sjelf är nyttig och någon gång måste företagas, så finnas likväl många andra reformer af långt angelägnere b:sk:ffenhet för ögonblicket. Vi bafva också yttrat att, i bändelse embetsmannafrågan skall vidröras, vore det åtminstone att önska, att förändringarna började med den del af förvaltningsväsendet, som ustår i omedelbar beröring med folket, t. (x. landshöfdingeembetena cch länsstyrelserna, samt ait dessa kunde inrättas på en för göromål!ens gång och allmänhetens betjenande vida beqvärligsre fot uten en skillings ökad kostnad, om länep sörderdelades till minst dubbelt så många som nu, cch landshöfdingsrne, likasom ru fallet är med domare på landet, finge ensame svara för bela arbetet och expediionen samt der: mot hafva betalt ett för allt. Härtill behöfdes egentligen icke rigon annan förändring i sjelfva göromålens machineri, än i vissa former rörande kontrollerna å uppbörden, då det? i alla fell lärer få förutsättas att landet icke längre kan undvars en rådgifvande linsnämnd, vald af fulket sjelf, till biträde åt landshöfdingarna i fråga om allmänna ekonomiska åtgärder inom hvarje län. Jemte upprepande af dessa föregående yttranden, böre vi öppet uttala, att anledningen hvarföre vi anse, att det icke nu kan vara så utomordeniligt brådskende med att röra vid embetsverken här i hufvudstaden, ligg:r uti en viss farhåga, att den nuvarande konseljen icke helt och bållet saknar smak för den delen af de moderna konstitutionella formerna, som gå ut på en mera diskretionär makt öfver embetsverkens personal, i förening med fasta och väl möblerade ministerhoteller på statens bekostnad, m. m. under det den likväl å anira sidan ogerna synes vilja gå in på, hvad som dock oskiljaktigt såsom en motvigt miste så i sambind med och utgöra ett nödvändigt vilkor för en sålunda ökad makt, i full den öfver bufvud alls är nödig, neml., en parlamenterisk styielse och verklig representation af folket, innehållande tillräckligt demokratiska elementer, för att icke förnämligast blifva ett beskattningsinstrument till nationens betungande, såsom fallet är t. ex. med kamrarna i Frankrike. En annan omständighet, hvarföre vi tro, att det ännu utan skada kunde dröja något lite: med denna reform, är att densamma, betraktad äfven blott med afseende på nyiten för förvaltnicgen, i vår tanka icke skall fullt motsvara sitt ändamål, utan att sammanbindas med en id, som likväl ännu icke torde hunnit nog utvecklas för att kunna genast göra sig gällande. Det resultat, som sökes genom en reform af verkställande maktens machiner!, kan nemiligen icke ensamt vara, att dermed befordra en hasligare gång af göromålen, ehuru det alltid är en ged sak, alt statsbestyret kan röra sig så ätt cch obehindradt som möjligt; det finnes ifven andra fordringar från det allmännas sida, hvilkas uppfyllande icke bör fö:bises: nemligen ait Regeringen och folket derjemte må kunna påräkra största möjliga duglighet och sakkunskap i eff:rernas handläggning, samt att sjelfva inrättningen bidrager att inom embet:mannakorpserne ubilda ämnen till statsmän, bvilket är så mycket angelignore här hos 0s:s, som Sverge är ett folkfattigt land, och de politiska vetenskspernas studium kanske här längre än på något annat ställ? l.-gat neder. Det faller sig likväl kler nog, att intetdera af cessa ändamil vinnes på ett tillfredsställande sätt, om förändringen icke blir någon annan, än att de nuvarande kollegierna förvandlas till ett slagsinom sin omedelbara sfer afstängda kanslier eller kontor under de serskilda departeminterna. Vi skulle derföre tro aut bela embetsmannahierarkien, itminstone inom beslägtade förvaltningsgrenar, borde stå i sådan vexelverkan ända ned ifrån folklifvet upp till thronens granskap, all hvarje embetsman i bufvudstaden äfven ägde personlig och praktisk kännedom om affirernas, om näringarnas och rättstillstindets besk:ffenhet :btand det verkliga folket. Men härtill erordras en undersökning och ett arrangement af mera omatiande natur, än att vederbörende sannolikt änru lära hafva nog beredt sig derpå. Ox då en o ullsändig organisation nu göre:, som det ianske seden blefve en ambitionsszk att en längre tid vidbålla, så skulle detta möj ligen sedan utgöra ett större hinder att vinna ett ändamil, hvilket dock vore lika mycket i Regeringens som i folkets intresse, än om s2kon uppskjutes utifsver den nu iostundande riksdagen, så att fiågan än en gång der för diskuteras samt Regesingen sjelf under tiden tänta närmare do:på. Den tid. som genom ett STORSTADEN AMRA ANTA RAT MRS RT ESTONIA RE