Aftonbladet – 27 september 1847, sida 1

RR af såret; nu skall jag inte skona er längre )b Och i samma ögonblick drog han fram en pistol med den oskadade handen och aflossade den mot Jack, ehuru utan verkan. Fly, kapten! fly fort! ropade Blueskin; jag är inte i stånd att hålla fast de här ojeflarne längre. Fly, kapten! fan regera dem! men först ska de krossa mig, innan de få komma åt er. Kom fort efter! skrek Jack och störtade ut genom dörren. Nyckeln är utanföre; fort! fort I blioken var Blueskin tillreds och rusade efter. Två skott afskötos på honom af Jonathan; det ena gick igenom hans hatt, det andra igenom den köttiga delen af armen; men intetdera kunde hindra hans flykt. Dörren igenlästes utanföre och de begga flyende sprungo obehintradt utför trapporna. Död och helvete ! tjöt Jonathan. De komma undan. Intet ögonblick är att förlora., Med dessa ord öppnade han en lucka på solfvet, hvarigenom syntes en hemlig trappa, den han rusade utföre med yttersta skyndsamhet, itföljd af sina janitscharer. På det sättet kom han inom ett ögonblick neri portgången. Men Jack och hans kamrat voro redan borta. Jonathan öppnade porten. På gatan utanför låg portvaktaren, som hade blifvit sträckt till marken genom ett slag med pistolkolfven. Han hade jemt så mycken sansning, att han kunde peka åt Giltspur-gatan. Tjuftagaren kastade en blick dit och såg flyktingarne rida bort i triumf. I natt är det deras tur, sade Jonathan, unler det han förband sin sönderskjutna hand ned en näsduk. I morgon kommer ordningen ill miga SJETTE KAPITLET. WINIFRED FÅR TVÅ SÄRSKILDA FRIARE2 ANBUD. Det behöfver knappt sägas, att den sorgliga illdragelsen på Dollis-hbill var ett förfärligt slag ör familjen. Herr Wood ådagalade vid detta illfälle en ovanlig själsstyrka, öfvervar hela ansakningen, afgaf sitt vittnesmål med fullkomig fattning och bestyrde sedan om begrafnin;en, som skedde två dagar efteråt, på en sön