förd till London, der hon lefde flera år med samhällets afskum i stor fattigdom. Det vore utan ändamål att närmare heskrifva hennes usla bana; men jag kan lätt göra det, om ni vill. För att rädda sig från hungersnöd, eller hvad hon ansåg för ännu värre, gifte hon sig sedan med en snickaregesäll, vid namn Sheppard. O himmel! att en person af så hög börd skulle lida sådan förnedring! suckade riddaren. Jag ser ingenting förunderligt i det,, svarade Jonathan. Först och främst, hade hon ingen kunskap om sin höga börd, så att bos henne kunde ej finnas någon falsk stolthet, som behöfde öfvervinnas. För det andra, var hon i högsta grad fattig, och utsatt för frestelser. om hvilka ni ej kan göra er begrepp. Et sådant elände, som det hon befann sig uti, skulle kunna ursäkta långt större fel, än hon någonsin begått. Under samma förhållanden skulle vi alla gjort på samma sätt. Stackars flicka! hon var på den tiden mycket vacker; så vacker at! till och med jag, som eljest aldrig varit tillgänglig för qvinnors förföriska lockelser, inbillade mig att jag var kär i henne.n Jack Sheppard grep ännu en gång efter pistolen, och det enda, som afhöll honom ifrån att genast rikta den åt tjuflagarens hufvud, var hoppet alt kunna inhomta ytterl gare underrättelser rörande sin mor. Och han fick snart anledning att lyckönska sig öfver sin långmodighet. Hvad har ni för bevis på sanningen af den der historien ?, frågade Trenchard. Här är bevisel, svarade Jonathan, i det han tog fram ett papper ur en portfölj, och visade det för riddaren. ,Det är ett skriftligt vittnesbörd, undertecknadt af Martha Cooper, den zigenerskan som hade stulit Constance Trenchard, och som sedermera för ett dylikt brott blef dömd och afrättad. Bekännelsen är, som ni ser, emottagen och bevittnad af ordinarie fångpredikanten i Newgate, herr Purney.n