ligt kände Quilt Arnolds sält att gå till väga, hoppade straxt af bästen, och i stället att klappa på porten, öppnade han den med sin bufvudnyckel. Portvaktaren kom genast emot honom och blef af den falska Quilt Arnold befalld att taga vård om hästarna. Kors, sådan lång resa ni har gjort, Quilt! sade portvaktarep, under det han hjelpte sir Rowland att stiga af hästen. Ja, men ni ser, att vi ha inte försummat liden, svarade Jack. Ärguvernören hemma ? Ja, Di finner honom i audiensrucmet. Han har Blueskin hos sig. Blueskin? hvad gör han bär? frågade Jack. Han kommer för att köpa Jack Sheppard fri, förmodar jag, svarade portvaktaren. Uen det blir ingentiog utaf. Herr Wild har en gång fattat sitt beslut och då kan ingenting i verlden förmå hozom att ändra sig. Jack Sheppard blir dömd i morgon; och, så säker! som jag heter Obadiah Lemon, får han sitt nästa nattqvarter här midtemot i Newgate.n Nå, vi få väl sen, svarade Jack. Se efter hästarna, Obadiab! Den här vägen, sir Rowland.n Likaså hemmastadd som sjelfva Quilt Arnold i Wilds hemlighetsfulla boning och bekant med alla dess invånares vanor och plägseder, var Jack intet ögonblick villrådig, huru han skulle bete sig. Han tog en lampa som brann i nedra förstugan och lyste sin följeslagare uppföre de breda stentrapporna. Så snart han kommit till audiensrummet, ställde han lampan ifrån sig på en bänk utanföre, öppnade dörrn och anmälde med hög röst, men med fullkomligt efterhärmande af dens uttal, som han skulle föreställa: ;sir Rowland Trenchard.n Jonathan, som var inbegripen i samtal med Blueskin, steg genast upp och bockade sig med hycklande artighet för riddaren. Den sednare besvarade hans helsning med högdragen min och kastade sig, liksom han varit uttröttad, på en stol. Ni har kommit fortare än jag förmodade, sir Rowlandn, yttrade tjuftagaren. Ni tycks te ha försummat er på vägen, he? Jag vän