Derefter började han kläda på sig Quilt Arnolds kläder, tryckte ned peruken öfver pannan och ögonen, så att hans ansigte var alldeles oigenkänligt, drog hatten ned öfver ögonbrynen och stöflarna upp öfver knäna, och styrde ut sig på bästa sätt han kunde för att likna Quilt Arnold. Då ban genomsökte rocken, fann han der, bland annat, en mask, en nyckel och en plånbok. Den sistnämnda syntes innehålla åtskilliga papper, hvilka Jack sorgfälligt gömde, i bopp att de skulle blifva af vigt för utförande af de hämndplaner han nu förehade emot tjuftagaren. Sedan kastade han sig upp på hästen, hvilken längesedan hade rest sig igen och nu i lugn betade gräset vid sidan af vägen, satte sporrarna i den uttröttade hästens sidor och sprängde framåt. Han hade icke hunnit långt, förr ån han mötte sir Rowland, som, då hun saknade sin följeslagare, hade vändt om, för att se hvad det blitvit af honom. ,Hvad är det som har uppehållit er? frågade riddaren otåligt. Min häst stupaden, svarade Jack, som förstod att på det fullkomligaste härma Quilt Arnolds röst och ton — ty han var en skicklig aktör; och det dröjde en stund, innan jag fick bonom på fötter igen. Jag tyckte jag hörde någon talan, återtog sir Rowland. Det hörde jag ocksån, svarade Jack. Derföre vore det bäst att vi skyndade oss vår väg. Här är ett bekant tillbåll för vägriddare. Ni sade mig ju, att den bofven, som har så länge varit hela stadens skräck, Jack Sheppard, blifvit arresterad Vieserligen har han det blifvit; men ingen kan veta hur länge han stannar qvar i arresten. Dessutom fins större bofvar än han,som gå fria, sir Rowland. Riddaren svarade intet, men påskyndade förargad sin ridt. . Han tog vägen utföre Saffronhill, öfver Field-lane och Holborn, passerade den lilla bron, som på den. tiden fanns öfver det grumliga vattnet i Flottgrafven, red derefter uppföre Snowhill och stannade snart utanför Jonathan Wilds port. Jack, som fullkom