Aftonbladet – 24 september 1847, sida 3

red förbi i fullt galopp. En annan ryttare följde straxt efter den förra, med samma skyndsamhet; men just då han passerade stället der Jack stod, tog hans häst ett falskt steg och stupade, Den första ryttaren, som antingen ej märkte denna händelse eller icke brydde sig derom, fortsatte imedlertid sin väg, utan att ens vända bufvudet tillbaka. Jack, som ansåg sig icke böra släppa ur händerna ett så godt tillfälle, sprang i ögonblicket öfver häcken; och innan ryttaren, som låg och vred sig på marken med ena foten i stigbygeln, kunde hinna göra sig lös och komma på fötterna igen, hade Jack dragit fram hens pistoler ur deras hölster och riktade dem mot hans hufvud. Karlen svor af hjertans grund, med en röst som Jack genast igenkände för Quilt Arnolds; men alla hans försök att resa sig och draga ut värjan voro fruktlösa. Förbannade hund!, skrek Sheppard, i det han satte mynningen af pistolen så tätt intill janitscbarens öra, att denne spratt till då han vidrördes af det kalla jernet; känner ni inte igen mig? I alla djeflars namn! utropade Quilt och öppnade siaa stora ögon med förvåning. Det kan omöjligt vara kapten Sheppard! — Jo, just han! svarade Jack; och det hade varit bättre för er om ni råkat ut för fan sjelf, än för mig. Kommer ni ihåg hvad jag sade då ni arresterade mig på Myntet för fyra dagar sedan? Jag sade, att det en gång skulle komma min tur. Nu har den kommit, och det förr än ni trodde.n Jag märker det, kapten,, sade Quilt med ödmjuk to :; men ni är för ädelsinnad att begagna er af min belägenhet. Dessutom vet ni väl, att hvad jag gjort bar jag gjort för andra, inte för mig sjelf. Jag vet det, svarade Sheppard, och de:före skonar jag också et lif. Jag var öfvertygad att ni inte skulle göra mig något ondt, kapten,, anmärkte Quilt med smickrande ton; :i är för tapper och högsint att döda den, som ej k:n försvara sig 1 det-. samma tog han efter sin värja. (Forts.)