Aftonbladet – 24 september 1847, sida 2

Jag har tagit mitt beslut,, svarade Jack med köld. Vi skiljas i denna natt. Men jag går inte min väg, sade Blueskin. Jag älskar er som en sor, och skall följa er som en hund. Ni kan ingenting företaga utan mig, och ni får inte köra bort mig. Ja, det som är gjordt, är gjordt! yttrade J naihan, som hade fästat föga uppmärksamhet vid den sednare delen af samtalet; visserligen är det en förarglig omständighet, men vi få väl bjelpa saken så godt vi kunna. Ni måste hålla er undan, tills det värsta skriket är öfver. Jag kan gömma er der nere. Jag begär inte att bli gömd, svarade Sheppard. Jag är ledsen vid det lefnadssätt jag för. Jag tänker öfverge det och gå utomlands. Jag följer med er, sade Blueskin. Innan någondera af er lemnar riket, måste ni be mig om lof,, sade Jonathan med köld. Hvad vill det säga? utropade Sheppard. ÅTr er mening, att ni skulle kunna hindra mig ... -Min mening är den, inföll Wild med lugnt förakt, alt jag hvarken ärnar tillåta er att lemna England, eller att öfverge det yrke ni hittills utöfvat. Jag medgifver ej, att ni får återvända till ett ärligt lefnadssätt, om ni också kunde det — hvarpå jag för öfrigt tviflar. Ni är min slaf — och det måste ni framgent förblifva. Slaf? upprepade Jack. ,Våga bara att vara olydig, fortfor Jonathan; åsidosätt mina befallningar, och jag låter hänga er. Sheppard sprang opp från stolen. ;Hör mig,, ropade han, med möda återhållande sitt raseri. Det är tid att ni lär er begripa, hvem ni har att göra med. Från denna stund kastar jag helt och hållet af mig det ok ni pålagt mig. Jag skall hvarken röra hand eller fot mer för er skull, Försök bara alt göra mig någon förargelse, och jag skall visa er hvad j.g förmir. Ni är mer i mitt våld, än jag är i ert. Jack Sheppard är redan vuxen Jonathan Wild. D.t är han, sade Bluseskin biallande. Jonahan log föraktligt.