Aftonbladet – 24 september 1847, sida 2

för qvinnans rätt der står på en högre punkt än i något europeiskt land, isynnerhet om man lars. Hvilken massa af bildning och intellek tuel kraft måste ej sprida sig bland nztionen, genom en sådan omsorg för det uppväxande slägtet, och hvilken aktningsvärd och talrik medelklass utgöra ej alla lärarne vid dessa anstalter. Utom detta hafva populära föreläsningar för äldre personer kommit så i bruk, ait ill och med de serskilda staternas presidenter icke försmå att hålla sådana. I Boston isynnerhet, heter det i den nyss citerade boken, har detta bruk gått så långt, att theatrar, konserter och baler måst gifva vika för dem, damerna föredraga experimental-fysik framför Macready, samt egyptiska antiqviteter frariför polkans mysterier, och den förnämsta theatern har till sluts måst stängas igen och blifvit inköpt till en kyrka. Man kan der hvarje afton veckan igenom välja på en eller flera sådana föreläsningar. Många af dessa betalas af åhörarne, men några få fritt bivistas, i följd af donationer. I en förening 1 NewYork, kallad Handelsbibliotheket (Mercantile library), som består af köpmanskontorister, 4000 till antalet, och bar 27,009 volymer böcker, hållas årliga föreläsningar af utmärkta personer, som äro väl betalda. Ungelär samma förhållande äger rum i pNewYorks och Brooklyns lyceer, och huru man än mer eller mindre må uppskatta sådana föreläsningars omedelbara pytta, är det intet tvifvel, att serdeles för kontorister i en sådan affärsstad som NewYork, hafva de bibringat ett betydligt belopp af nyttig under,visning och sund kunskap, som de unge männen eljest icke skulle hafva förvärfvat, Se mera härom i Putnams ofvannämnda bok, pag. 31—74; det här anförda utgör några spridda utdrag; vi torde framdeles få tillfälle återkomma utiörligare till detta arbete, som gifver talrika; på officiella facta grundade och hittills hos oss föga kända upplysningar om det amerikanska folkets intellektuella ståndpunkt, dervid man äfven skall inhemta, i hvilket blomstrande skick bokhandeln och boktryckerierna der befinna sig, att amerikanska författare betalas ganska väl, och att publiken i Förenta Staterna således icke, i andligt hänseende, lefver hufvudsakligast och nästan uteslutande af tidningar och eftertryck af engelska författare, såsom demokratiens fiexder här och annorstädes söka utsprida, hvilka i ändamål att dickreditera den demokratiska principen söka framställa tonen i Amerika såsom rå och materialistisk, och bestående endast i mammons tjenst och dyrkan. En temligen ampel vederläggning af detta påstående ligger väl redan i det ofvan anförda exemplet af de uppoffringar, som folket. gör för religion och uppfostran. Ett annat och kanske: äntu betydelsefullare bevis på de verkningar dessa bemödanden medfört uti en förädlsd smak kan hemtas deraf, att fabriksarbeterskorna vid bomullsmanufakturerna i Lowell utgifva ett reguliert magasin eller kalender af rent beiletristiskt innehåll. Dessa arbeterskor utgöra icke, såsom i Europa, en serskild, eller, såsom man här skulle kalla den, fabriksklass, (hvilten såsom man väl känner, vår penningaristokrati anser stå på elt himmelsvidt afstånd från fabrikanternes eller fabrikörernes klass), utan bestå för det mesta af döttrar till farmers, d. Vv. 8. mindre jordbrukare, och som begifva sig från hemmet och arbeta ett par år vid dessa macufakturer, samt återvända sedan hem med en liten besparad summa, och sålunda, när de gifia sig, kunna sjelfva bidraga till sin bosättning. De äro vanligen flickor från 45 till 24 års ålder. Dessa unga qvinnor underhålla, genom egna bidrag, gemensamma sällskapsrum, dit de samlas en stund om aftnarne, sedan de arbetat 40 å 42 timmar på dagen. De bafva der e!t vackert bibliothek och ett fortepiano, samt en redaktionskommitte för granskning af de arbeten, som en eller annan af dem författar på lediga stunder, och hvilka finnas utgifna i en samling, kallad : The Lowell Offering. Författarinnorna utsätta likväl icke sina namn, utan teckna pseudonymer. Såsom ett bevis på, att många bland dessa små blåstrumpsprodukter ej sakna värde, må nämnas, att den bekante store förläggaren Charles Knight i London publicerat en del deraf i sina s. k. weekly-volumes, med en af honom sjelf författad, högst intressant inledning, och att denna publikation fått flera upplagor i England. Dessa noveller ega alla en vacker anda af sedlighet och anspråkslöshet. När nu en sådan ton är rådande inom denne klass i Amerika, hvarmed man blott torde jemföra det begrepp, som i Europa vanligen fästes vid namnet fabriksväfverskar, och man besinnar, att i Förenta Staterna finnas 4009 bomullsfabriker samt 43,000 mekaniska väfstolar, så torde -en föreställning deraf kunna khkemtas om den oärlighet eller okunnighet, som råder i våra konservatives ofta hörda utfall mot det demokratiska folket på andra sidan om hafvet. Men visserligen skulle förhållandet icke vara sådant, om hela den arbetande klassen kunde der, såsom härstädes, behandlas snart sagdt efter behag af polisoch kronobetjening m.-m. med en höjd af åtminstone tolf fot. Fönsterna, mo Mm kk he mm nmooo8 AS AA